I många länder har myndigheterna utformat olika nationella radonkartor som används för att illustrera områden där radonfrågan bör prioriteras. I en artikel publicerad av Eric Petermann, Peter Bossew och Bernd Hoffmann från statliga tyska BfS (Bundesamt für Strahlenschutz), ifrågasätter författarna användningen av radonkartor och dess inverkan på allmänheten.
Radonkartor ska identifiera områden där risken för en hög radonhalt inomhus är stor. Kartorna baseras på faktorer som genomförda inomhusmätningar, markmätningar eller områdets geologiska egenskaper. Som sådana presenterar radonkartor data baserad på möjligheten för potentiell risk. De representerar däremot inte fakta huruvida radonhalten är förhöjd på en enskild plats eller ej.
I många fall förstår inte allmänheten innebörden av radonkartor och tenderar att tro att ”radonområden” är platser där radon är ett problem samtidigt som icke-prioriterade områden anses sakna radon och därmed vara säkra. I BfS artikel bekräftas att radonkartor skapar missuppfattningar, framför allt hos lekmän. Författarna konstaterar också att i Tyskland påverkar de skadliga effekterna av radonexponering fler människor som bor utanför radonområden än människor som bor i områden som på kartor har en risk för förhöjda radonvärden.
– BfS bekräftar bilden av att det finns en vansklig övertro på radonkartor. I det avseendet finns det många likheter mellan Sverige och Tyskland. Radonkartor kan i bästa fall vara ett verktyg när beslutsfattare ska göra mer generella prioriteringar men de går aldrig att använda för att bedöma risken för förhöjda radonhalter i en enskild byggnad, oavsett om det är en bostad eller en arbetsplats. Dessutom bygger de som finns ofta på gammal och otillräcklig data, säger Karl Nilsson, vd för Radonova Laboratories.
Att mäta är det enda sättet att fastställa risken
Radonhalten kan variera stort under dagen och även från rum till rum i samma byggnad. Mark- och markegenskaper är heller inte de enda faktorerna som kan orsaka förhöjda halter av radon inomhus. Till exempel bör en byggnads struktur och ventilationssystem beaktas vid riskbedömning. Därför är det enda sättet att identifiera eventuella hälsorisker att utföra en mätning.
Här finns radon – kort fakta:
I Sverige går det att finna radon i marken i hela landet. Koncentrationen kan dock variera beroende på halten uran och typ av mark.
I en del fall förekommer radon i byggnadsmaterial, vanligtvis lätt blåbetong. Det materialet används inte längre men förekommer i hus över hela landet.
Kartor med halter av radon för vissa områden i Sverige är inte en säker källa. Mycket av mätdatan är i dessa fall äldre än 10 år och visar heller inte lokala variationer i radonhalten.
Även i områden som klassificerats som lågriskmark kan radon förekomma i tillräckligt höga koncentrationer för att inomhusluften ska utgöra en hälsofara.