Miljöproblem som plast i haven skyndar på utvecklingen av bionedbrytbara och komposterbara plastmaterial. Nedbrytning – oavsett om det sker i naturliga eller konstgjorda miljöer – är en komplicerad process och begreppen kring bionedbrytbarhet är många. Därför har konsultföretaget Trossa, på uppdrag av det strategiska innovationsprogrammet BioInnovation, analyserat området bionedbrytbar plast, och tagit reda på vilka behov företag och bransch har för att kunna accelerera utvecklingen.
Områdesanalysen klargör vilken roll bionedbrytbar plast har i en framtida cirkulär ekonomi och vilka faktorer som kan påskynda utvecklingen. Rapporten innehåller en litteraturstudie, kartläggningar av olika aktörers behov, samt ger ett aktuellt läge kring regleringar, standarder samt pågående forskningsprojekt och initiativ.
Standarder behöver bli tydligare
Just standarder och begrepp är något som behöver tydliggöras och som idag försvårar utvecklingen, menar projektledare Lars Holmberg på Trossa.
– Det finns olika standarder för specifika miljöer vilket ger upphov till begreppsförvirring. Företag informerar om att material är testade enligt en viss standard, men då handlar det om att materialen är testade i en specifik miljö under vissa betingelser. Det krävs mycket kunskap hos inköpare och slutkund för att kunna bedöma om ett material eller en produkt är nedbrytbar i den eller de miljöer materialet ska användas i eller som det kommer att återvinnas i, förklarar Lars Holmberg.
Göra plats för bionedbrytbara material i dagens svenska infrastruktur
En av slutsatserna i rapporten är att det måste finnas system som tar hand om de bionedbrytbara materialen och att de måste hamna där de kan brytas ned.
En viktig faktor som områdesanalysen pekar på är att de tester och metoder som används för att definiera omhändertagandet av bionedbrytbara plaster idag utgår från industriell kompostering. Men industriell kompostering saknas i Sverige som i stället har en tradition av att röta material. Industriell kompostering och rötning är två helt olika processer.
– Vi skulle kunna ta hand om bionedbrytbara material. Men då måste vi säkra att rötningsanläggningarna är optimerade för att ta emot dessa material, förklarar Lars Holmberg och betonar att en bred samverkan mellan aktörer kan få till en sådan utveckling.
Rapporten ger också information om hur nedbrytning går till och är ett kunskapsunderlag.
– Att komma åt problem med plast som inte bryts ner är centralt för många miljöproblem, inte minst i haven. Nedbrytbarhet är också oerhört komplext och denna områdesanalys pekar tydligt ut både begreppsförvirringar och nödvändiga steg för fortsatt utveckling. Rapporten kan läsas i utbildande syfte kring begreppet bionedbrytbarhet och hur nedbrytning går till men kan även tjäna som ett bra diskussionsunderlag för initierade intressentgrupper som vill jobba med att ta fram framtidens hållbara material, säger Sverker Danielsson, biträdande programchef BioInnovation.
Läs hela:
