Materialåtervinning av byggmaterial för användning i nya byggprodukter kan bidra ganska avsevärt till att minska klimatpåverkan, hur mycket beror på typ av material. Detta framgår av en utredning som IVL har gjort på uppdrag av branschorganisationen Återvinningsindustrierna.

Beträffande avfallsproblematik hänvisar både EU och svenska myndigheter till prioritetsordningen i Avfallstrappan. Bäst är att förebygga och minimera avfall, därnäst kommer återanvändning, återvinning och energiutvinning. Sist och därmed sämst är deponering. Återanvändning (återbruk) har äntligen gjort insteg i byggbranschen, inte minst tack vare initiativ som CCBuild, ett nätverk som drivs av ett dotterbolag till IVL. Det återstår ändå mycket att göra bland annat för att få riktig fart på återbruksmarknaden. För byggbranschen gäller detta i ännu större utsträckning inom materialåtervinning; alternativet när återbruk inte är möjligt.

– Mycket avfall, exempelvis från rivningar av byggnader, går idag till energiutvinning. Potentialen att spara resurser och minska klimatpåverkan tack vare återbruk och återvinning är mycket stor i byggbranschen, säger Ellen Einebrant, vd för Återvinningsindustrierna.

Denna branschorganisation har finansierat studien ”Klimatnyttan med materialåtervinning av byggavfall” som har utförts av Jurate Miliute-Plepiene, Hanna Unsbo och Jan-Olov Sundqvist, alla tillhöriga IVL. För närvarande pågår en separat studie om återvinning av schaktmassor. Även denna studie är beställd av Återvinningsindustrierna och genomförs av IVL

Stora tonnage

Målet med den nämnda studien ”Klimatnyttan med materialåtervinning av byggavfall” var att ta fram nyckeltal för klimatpåverkan – utsläpp uttryckt som koldioxidekvivalenter CO2e – för sjutton fraktioner av byggavfall. Klimatpåverkan under processen för avfallshantering/materialåtervinning jämfördes med klimatpåverkan under processen för att tillverka samma material av jungfruliga råvaror. För några av fraktionerna undersöktes klimatpåverkan vid energiutvinning av materialen.

Data om klimatpåverkan hämtades från litteraturen, alternativt utfördes dedicerade beräkningar på klimatpåverkan med IVL:s digitala verktyg WAMPS.

Klimatnytta/klimatpåverkan vid avfallsbehandlingen beräknades som:

(CO2e avfallshantering/materialåtervinning) minus (CO2e ersatt produkt baserad på jungfruliga råvaror).

Det vill säga CO2e återvunnen produkt – CO2e jungfrulig produkt.

Ett minusresultat innebar därmed klimatnytta och ett plusresultat en klimatpåverkan.

Resultaten presenterades på tre sätt:

TOTALT, ton CO2e/ton avfall (inklusive transport av avfallet, beräkning baserades på schablon för transportsträcka)

UTAN AVFALLSTRANSPORT, ton CO2e/ton avfall

VÄRDEN PÅ UTSLÄPP UNDER TRANSPORT, gram CO2e per ton och per km under transport, för bil på 20–26 respektive 34–40 bruttotonnage

Mer än klimatnytta

Författarna till studien påpekar att resultaten inte ska användas för rivningsmaterial, utan främst för rena eller ganska rena fraktioner av spill.

–Men för aluminium och andra metaller fungerar det i praktiken att återvinna dem från rivningsavfall, påpekar Jurate Miliute-Plepiene. Och gips går att återvinna både från spill och från rivning om det sorteras och hanteras rätt. Men exempelvis för isoleringsmaterial accepterar befintliga anläggningar mestadels bara mycket rent material.

För att kvantifiera klimatnytta/klimatpåverkan rekommenderas att själv räkna ut denna genom att använda värdet UTAN AVFALLSTRANSPORT tillsammans egna uppgifter om den sträcka som materialet transporteras i ens eget case.

Studien har enbart tagit fram nyckeltal för klimatnytta/klimatpåverkan som snarare illustrerar storleksordningen än är resultat av en fullständig livscykelanalys. Tänk också på att materialåtervinning ofta ger andra fördelar, framförallt resursbesparing och minskad påverkan på luft och vatten. Ett bra exempel är gipsåtervinning som inte innebär särskilt stor klimatnytta, men som med tanke på resursbesparing och miljöpåverkan är fördelaktig. Annars kan deponering av gips slösa med resurser och orsaka försurning.

– Främst handlar det att våga och vilja göra skillnad. Medvetenhet och kunskap bör höjas ännu mer, säger Jurate Miliute-Plepiene, forskare vid IVL.

Bättre källsortering

– För att underlätta materialåtervinning måste källsorteringen vid byggplatser bli mycket bättre och gärna med uppdelning i fler än sex fraktioner, anser Ellen Einebrant. Kommuner och andra som upphandlar bör ställa krav på sortering, att det ska återvinnas och med vilken kvalitet. Helst bör beställaren också få ett kvitto på vad och hur mycket som sedan återvanns.

Kommuner och det offentliga i övrigt kan gärna visa vägen vid upphandlingar. Att exempelvis alltid gå på lägsta priset för en rivning är inte hållbart för miljön. Ställ miljökrav i förfrågningsunderlaget och beskriv hur anbuden kommer att utvärderas.

Upphandlingsmyndigheten ger råd och vägledning. Myndigheten har bland annat utformat upphandlingskriterier för cirkulär hantering av plast.

Samtidigt är det viktigt att marknaden växer, det vill säga att mer avfall går att återvinna och att byggprodukter baseras på återvunnet material. Många av Återvinningsindustriernas medlemsföretag är aktiva här. Flera är duktiga och kan göra insatser i samband med miljöinventeringar och återbruksinventeringar av byggnader som ska demonteras (rivas).

–Jag tror det är bra om både byggvaruhandeln och byggmaterialtillverkare engagerar sig som köpare och säljare av återvunnet material för att stärka återvinningsmarknaden, samt genom business to business, menar Ellen Einebrant.

Att införa en kvotplikt för de som bygger kan bli ett incitament, det vill säga att vissa byggmaterial måste innehålla en viss andel återvunnet. Detta kan vara något för EU att driva.

–Byggbranschen ger upphov till mycket stora flöden med avfall. Möjligheterna är betydande för materialåtervinning av stor omfattning, avslutar Ellen Einebrant, vd för branschorganisationen Återvinningsindustrierna.

Viktig samverkan och ökad medvetenhet

Återvinning – och för all del också återbruk av byggavfall och produkter – kan ge stor miljönytta. Bland de största hindren är brist på kunskap, medvetenhet och att fokus ofta ligger på kortsiktiga lösningar. Bra resultat kräver också att många parter agerar tillsammans. Till exempel är det viktigt att avfallet sorteras och demonteras rätt redan på byggarbetsplatsen för att erhålla hög och rätt renhet på materialet för kvalitet i vidareförädling. Det bör finnas materialåtervinnare eller Second Hand-aktörer som tar emot materialet och att skalan blir tillräckligt stor för ekonomisk bärighet samt att det finns efterfrågan på cirkulära produkter. Tur då att vi ser ett ökat intresse för att återvinna och återbruka, även i bygg- och fastighetssektorn.

–Byggbranschen ofta nämner tidsåtgång, kostnader och komplexa utmaningar. Men främst handlar det att våga och vilja göra skillnad. Medvetenhet och kunskap bör höjas ännu mer, menar Jurate Miliute-Plepiene. Kvaliteten på återvunna produkter är förstås också en viktig aspekt. Byggprodukter har hög livslängd och redan förbjudna och farliga ämnen får inte följa med det återvunna eller återanvända och byggas in i husen. Därför är kunskap om till exempel innehåll, korrekt sortering och demontering vid källan otroligt viktigt för ökad cirkulär hantering.

I Sverige har vi flera lyckade exempel på materialåtervinning, bland annat av metaller, gips, installationsspill från plastgolv och isoleringsmaterial. Även för vissa plaster finns utvecklade återvinningssystem.

–Men det gäller att jobba på, finna fler möjligheter och få dem på plats, avslutar Jurate Miliute-Plepiene.

Även studie för schaktmassor

Hon och Jan-Olov Sundqvist har dessutom startat en studie om schaktmassor. Även denna finansieras av Återvinningsindustrierna. Studien blir i viss mån en parallell till ”Klimatnyttan med materialåtervinning av byggavfall”. Klimatpåverkan i CO2e per ton avfall ska beräknas för olika hanteringsscenarios av massor. Förorenade massor tas inte med i bedömningen. Studien är efterlängtad i bygg- och anläggningsbranschen och planeras bli klar under sommaren.

Dagens materialåtervinning i Sverige

Ett av de mest matnyttiga kapitlen i ”Klimatnyttan med materialåtervinning av byggavfall” handlar om hur återvinning av respektive återvinningsråvara går till, och där några av aktörerna sätts i sitt sammanhang. Inte minst här framgår att ju renare och ju bättre källsorterat avfallet är, desto lättare är det att återvinna.

Gips

Gipsskivor går att återvinna. Skivorna slipas, kartongskivorna avlägsnas och gipsen mals till pulver. Vanligtvis blandas detta med jungfruligt gipspulver och nya skivor tillverkas. Det är viktigt att källsortera gipsskivor korrekt. Felsortering kan ha negativa konsekvenser för återvinning av andra avfall. Gipsavfall ska inte blandas med betongavfall. Gips ska heller aldrig slängas i den brännbara fraktionen, eftersom gipsen orsakar försurande utsläpp vid energiutvinning.

Stenull

Stenull som värme- och ljudisolering är tillverkad av vulkanisk sten. Spill av ull går att återvinna till lösull eller nya isoleringsskivor. För återvinningen krävs alltid rena och torra material. PAROC:s insamlingssystem heter Rewool och av spillet tillverkas nya skivor i företagets fabriker i Hällekis och Hässleholm. Ett annat tillvägagångssätt används av företaget Sprutab som samlar in spill och river detta till lösull.

Trä

I huvudsak uppstår två typer av träavfall: från byggnation och rivning (formvirke, tillfälliga konstruktioner, rivningsvirke) samt träförpackningar (mest lastpallar som inte ingår i retursystem). Impregnerat virke utgör farligt avfall och ska hanteras för sig.

I Sverige fanns inte (när rapporten skrevs) någon fullskalig återvinning av trä, utan merparten gick till energiutvinning. Återvinningsmöjligheter finns dock. Isoleringsmaterial som kutterspån och sågspån utgör råvara för att tillverka fiberskivor. Dessa kan bland annat ersätta isolering med glasull eller mineralull.

Konstruktionsskivor tillverkas, dels spånskivor av kutterspån och lim, dels OSB (Oriented Strand Board) av spill från sågverk och snickerier.

Spånskivor kan i vissa fall ersätta gipsskivor.

Stål

Både låglegerat stål (kolstål) och rostfritt bör samlas in. Absoluta merparten av stålskrotet smälts om till nytt stål av nästan alla de slag. Exempel är armeringsjärn och konstruktionsstål.

Aluminium

Primäraluminium är kostsamt att tillverka med stor energiförbrukning och höga utsläpp av koldioxid. Avfall med aluminium bör alltid samlas in och källsorteras. I Sverige sker omsmältning hos Stena Aluminium i Älmhult.

Koppar

Även här är energiförbrukningen hög vid produktion av jungfrulig koppar. Koppar bör alltid samlas in och skrotpriset kan vara högt. Kopparskrot kommer från kablar, rör och rördelar, mässing i dörrhandtag, karmar med mera. Metallen återvinns i smältverk.

För att få ut mesta möjliga skrotvärde bör låglegerade stål, rostfritt, aluminium och koppar källsorteras och hållas isär. Företag som återvinner metaller kan annars separera dem med hjälp av magneter, virvelströmsseparatorer och vattenbäddar.

Plaster

Plaster är utmanande som återvinningsråvara. Enligt avfallsförordningen måste en av sex obligatoriska fraktioner utgöras av plast. Denna bör med fördel i sin tur delas i flera typer. Av det brännbara avfallet från bygg- och rivningsplatser består hela 29 procent av plast, en andel som kan sänkas rejält med bra källsortering. Plasterna kan då delas upp i framförallt:

HDPE-rör

PVC-rör och -profiler

Blandad hårdplast

LDPE Krymp- och sträckfilm, emballageplast

EPS

Plastgolv