Text: Niclas Svensson

Nyréns Arkitektkontor gör ett framträdande vid konferensen Kulturbyggnader 2.0 som anordnas den 25 oktober i Stockholm. En djupdykning i den intressanta planprocessen kring Lövholmens industriområde i Liljeholmen, Stockholm får ett särskilt fokus.

– Att medverka vid konferensen Kulturbyggnader 2.0 känns inspirerande. Det är viktigt att alla tidsepoker inkluderas, det är en förutsättning för att vårda det redan byggda och hejda en etablerad ”rivningskultur, säger Anna Karin Fallan, arkitekt och Affärschef Arkitektur hos Nyréns.

– Vi kommer att förmedla våra erfarenheter från några aktuella projekt, ett av Stockholms sista citynära industriområden som nu transformeras till en ny, hållbar och attraktiv stadsdel och livsmiljö. Och där bevarandefrågor varit aktuella under hela processen, säger Urban Nilsson, byggnadsantikvarie och Affärschef Kulturmiljö hos Nyréns.

Erfarenheten hos Nyréns är lång och mångfacetterad kring hur industrifastigheter, byggnader och stadsdelar kan inkluderas, integreras och ges en ny funktion och gestaltning anpassad till nutid. Just nu är aktuella projekt i bland annat Centralstationsområdet i Stockholm, Godisfabriken i Gävle (Läkerolområdet utvecklas), Västra Hagsätra och tidigare omnämnda Lövholmen.

Ny metod

I projektet Lövholmen har Nyréns tagit fram en ny metod för att skapa samsyn och samverkan kring gestalning av kulturhistoriska värden under planprocessen. Det betyder i korthet att Lövholmen med en rik industrihistoria med flera kulturhistoriskt värdefulla byggnader, transformeras till en ny blandad stadsdel.

Generellt så talar både Anna Karin och Urban gärna om stadsdelar och livsmiljöer. Om helheten, där såväl byggnader som utemiljöer ingår. Båda vill tydliggöra kulturarvet i dess betydelse som resurs i utveckling, som möjliggör för oss alla att bevara ”platsens själ”, det vill säga kulturhistoria och dess fysiska uttryck in i framtiden.

– Alla områden har en historia, och det är i den kontexten den enskilda byggnaden får sin plats och sin funktion, det är vardagsarkitektur, fortsätterAnna Karin Fallan.

Samtalet förs vidare kring ”hindren” för att inkludera kulturhistoriska byggnader när vitala och levande städer utvecklas. Det rör sig om ekonomiska intressen som gärna ser hög exploateringsgrad, och det betyder att äldre byggnader ofta rivs. Det kan handla om uppgradering av certifiering till att också innehålla en ”rivningsskuld”, som tydliggör de stora klimatnackdelar som rivning och efterföljande nybyggnation faktiskt innebär.

– Vi hoppas att vi kan delge deltagarna vid konferensen Kulturbyggnader 2.0 en del av våra värdefulla erfarenheter, avslutar Urban Nilsson.