Mycket händer på förpackningsområdet just nu – nya material, materialsammansättningar och designlösningar rapporteras varje vecka, och utvecklingen av sortering och materialåtervinning går framåt. Näringslivets Producentansvar ser dock tre trender som till följd av ny lagstiftning riskerar att ta oss längre ifrån målet om en högre materialåtervinningsgrad.
Det finns en skärpt ambition i såväl nationell lagstiftning som den kommande EU-lagstiftningen PPWR (Packaging and Packaging Waste Regulation) som, om den implementeras enligt förslaget, kommer att bidra till betydligt bättre förutsättningar att nå materialåtervinningsmålen. Bland annat ska alla förpackningar inom ett antal år antingen vara återanvändbara eller gå att materialåtervinna, för att vara tillåtna på marknaden.
– Vi ser att många producenter nu agerar för att kunna möta kommande krav, vilket är väldigt positivt. Utveckling och skärpt lagstiftning borde bädda för stora kliv närmare materialåtervinningsmålen, men vi ser också ett antal utmaningar till följd av regleringarna som vi vill lyfta, säger Henrik Nilsson, chef Affärsutveckling och Samhällskontakter på Näringslivets Producentansvar.
Tre förpackningstrender
Sverige har ännu inte nått materialåtervinningsmålen för pappers- och plastförpackningar och ny lagstiftning ställer högre krav. De senaste månadernas utveckling visar på en trend i förflyttning från plast- och metallförpackningar till förpackningar i kompositmaterial samt mot mer bionedbrytbara plastmaterial – förändringar som inte alltid går i linje med lagkraven.
1. Från plast till kompositmaterial
Vi ser allt fler skiften där producenter går från förpackningar i plast till förpackningar som innehåller flera olika materialslag. Det är positivt ur aspekten att det minskar mängden plast, något som lagstiftningen ställer krav på. Däremot är kompositförpackningar svårare att materialåtervinna än förpackningar i monomaterial. De väger dessutom ofta mer, vilket går emot kravet på minskade förpackningsmängder.
– Förutom att materialåtervinningen är komplex, är också kapaciteten för sådan återvinning begränsad. Ungefär hälften av den vätskekartong som samlas in idag energiutvinns. Över tid kommer detta sannolikt att förändras, till exempel genom förbättrade förutsättningar för investeringar i ytterligare kapacitet, säger Henrik Nilsson.
2 Från konventionell plast till bionedbrytbar och komposterbar plast
Vi ser också en rörelse mot fler plastförpackningar som är bionedbrytbara och/eller komposterbara. De presenteras ofta som hållbara och miljövänliga alternativ, vilket kan stämma om förpackningarna samlas in i separata flöden för att hanteras på rätt sätt.
Möjlighet till separat återvinning saknas
Produkter som är certifierade som biologiskt nedbrytbara eller komposterbara, är ofta utformade för att behandlas i industriella biologiska processer respektive industriella komposter. Idag saknas insamlingssystem och behandling för att hantera bionedbrytbara och komposterbara konsumentförpackningar av plast i industriell skala i Sverige. Den här typen av förpackningar kan därför inte materialåtervinnas.
– Bionedbrytbar eller komposterbar plast är utformad för att brytas ner, vilket går emot ambitionen om cirkulära flöden. Det är heller inte tillåtet för hushåll att kompostera förpackningar, de ska källsorteras och lämnas till kommunens insamlingssystem, säger Einar Ahlström, materialspecialist på Näringslivets Producentansvar.
I likhet med andra förpackningar som sätts på den svenska marknaden, ska producenter redovisa och rapportera även dessa förpackningar, och betala förpackningsavgift för dem. Bionedbrytbara och komposterbara förpackningar går till förbränning, vilket innebär att de cirkulära flödena uteblir och materialåtervinningsgraden påverkas negativt.
– Ur materialåtervinningssynpunkt är det idag därför bättre att använda sig av en återvunnen eller nyproducerad plastråvara som går att materialåtervinna och som bidrar till en högre materialåtervinningsgrad för plastförpackningar, säger Einar Ahlström.
3 Från metall till kompositmaterial
