Är det bättre att bygga våra städer på vattnet än i översvämningsbenägna landområden? Experter menar att flytande städer kan vara lösningen på klimatkrisens stigande vattennivåer. Faktum är att planeringen redan pågår.

I takt med att klimatförändringarna tilltar och havsnivåerna stiger har begreppet flytande städer seglat upp som ett högaktuellt ämne i både forskar- och arkitektkretsar. Det som tidigare betraktats som ett futuristiskt tankefrö i science fiction-litteraturen är i dag en del av konkreta satsningar världen över. På senare år har såväl internationella organisationer, däribland FN, som privata aktörer börjat utforska möjligheterna att bygga städer till havs, inte minst i kustnära områden där marken riskerar att ätas upp av stigande vattenmassor.

Att hinna före stigande hav

Först och främst handlar det om att säkra bostäder och infrastruktur i regioner som historiskt sett varit utsatta för översvämningar och extremväder, och som riskerar att gå under ifall vattennivåerna fortsätter att stiga. Det är därför ingen slump att Nederländerna, ett land som till stor del redan är beläget under havsnivån, har etablerat sig som en föregångare när det gäller flytande arkitektur och vattenbaserad stadsplanering.

Enligt en analys från den ideella forskningsorganisationen Climate Central riskerar uppemot 800 miljoner människor att påverkas av stigande vattennivåer om den globala medeltemperaturen ökar med 3 grader jämfört med förindustriell nivå. Shanghai, Alexandria och Miami är exempel på städer som behöver genomföra omfattande skyddsåtgärder för att klara hotet från översvämningar och stormar.

För att vi vill, för att vi kan

Klimatkrisen kan mycket väl tvinga oss ut på haven, men det är inte bara av överlevnadsskäl vi utforskar tanken på flytande städer. Människans kreativitet är outtröttlig och hennes drivkraft att ständigt söka nya horisonter ihärdig. Även om våra städer inte stod hotade av stigande vatten hade vi förr eller senare byggt oss ut på haven, på samma sätt som vi konvergerade mot städer på 1800-talet och tog oss ut i rymden på 1960-talet. Hot om klimatförödelse blir blott en eld i baken.

Här kan svenska företag spela en avgörande roll. Vi har redan banbrytande expertis inom flytande arkitektur och marina konstruktioner – exempelvis Pontech och Marina, som utvecklar avancerade pontonsystem, flytbryggor och modulsystem för kustnära miljöer. Dessa tekniska lösningar kan mycket väl visa vägen för hur framtidens städer på vatten kan byggas, och visar att Sverige, som så många gånger förut, kan bli en nyckelaktör i globala omställningar och nya tekniker.

Flytande samhällen finns redan

I Amsterdam finns exempelvis Schoonschip, ofta beskrivet som Europas mest hållbara flytande stadsdel, där 46 hushåll delar på 30 vattentomter i Buiksloterham-området. Här ligger fokus på cirkulära energilösningar, delningssystem och en nära koppling mellan grönområden och den omgivande vattenmiljön. 

I Rotterdam experimenterar man med allt från flytande växthus till en flytande mjölkgård, vilket gör staden till en testmiljö för hur infrastruktur och bostäder kan anpassas till stigande vattennivåer. Husen är byggda på pontoner eller andra modulariserade konstruktioner och kan därmed anpassas till förändrade vattennivåer, vilket gör dem särskilt relevanta i ljuset av stigande hav och mer frekventa stormar.

Från Venedig till Oceanix Busan

Venedig har i århundraden imponerat som en stad byggd på vatten. Nu tar nästa generation flytande städer form, och ett av de mest uppmärksammade projekten är Oceanix Busan i Sydkorea – ett samarbete mellan UN-Habitat, arkitektbyrån BIG och företaget Oceanix. Visionen bygger på ett kluster av flytande plattformar som gradvis kan utvidgas och sammanfogas till ett större samhälle.

Oceanix Busan bygger på modulära plattformar där varje enhet utrustas med bostäder, offentliga byggnader och verksamheter – från restauranger och butiker till kontorslokaler. Plattformarna är utformade för att kunna anpassas efter befolkningsökning, klimatförhållanden och stadens växlande behov. Hållbarheten står i centrum: sol- och vindkraft kombineras med avancerade system för vattenrening och avloppshantering i syfte att göra staden nästintill självförsörjande.

Livsmedelsproduktionen ska förläggas lokalt med hjälp av akvaponik och vertikala odlingsmetoder, vilket minskar både transportberoende och koldioxidutsläpp. Konstruktionen är dessutom ritad för att ha så liten påverkan som möjligt på havsmiljön och ska kunna fungera som en modell för klimatsmarta lösningar i kustnära områden. Projektet betonar också vikten av sociala ytor, med offentliga torg, gröna tak och promenadstråk för att skapa ett levande stadsliv ute till havs. 

Problemen med att bygga på vattnen

Trots lovande, spännande framtidsvisioner återstår en rad utmaningar som inte nödvändigtvis är byggtekniska. Bland annat är finansieringen av projekt i denna skala ofta komplex. Det krävs stora initiala investeringar, och frågan om vem som ska bära kostnaderna är långt ifrån enkel. Flytande städer rör sig också i en juridisk gråzon, där äganderätt, beskattning och internationella vattenlagar ibland krockar med nationella regler. Det krävs inte särskilt mycket fantasi för att lista ut hur flytande städer på gemensamma hav skulle kunna komma att trissa igång konflikter och leda till ojämlikheter.