Den nya lagen om separat insamling av textilier har drastiskt förändrat spelplanen för återbruksaktörer. Efter sex månader med lagen är det uppenbart att det är ideell second hand som tar smällen för ett ohållbart system.
Lagen infördes för att öka återanvändningen och återvinningen av textilier, ett viktigt steg mot ett mer cirkulärt samhälle. Efter sex månader med lagen har mängden inlämnade textilier från hushåll och verksamheter ökat kraftigt. Artikel2 (tidigare Emmaus Stockholm) har sett en 80-procentig ökning av inlämnade textilier, varav majoriteten är trasiga och resulterar i flera ton sopor om dagen.
– Det är en positiv utveckling att mer textilier samlas in istället för att förbrännas med hushållssoporna. Men lagen är inte utformad på ett långsiktigt hållbart sätt med dagens förutsättningar. Den bygger på att aktörer som oss hanterar samhällets avfall, utan att ersättas för arbetet, säger Brian Kelly, generalsekreterare Artikel2.
Artikel2 driver ett välfungerande återbrukssystem med effektiv sortering, logistik och butiker, där det ekonomiska överskottet går till ändamålsenliga projekt inom hållbar utveckling. Genom second hand-butiker möjliggörs lokal återanvändning – något som både miljömässigt och etiskt är det mest hållbara alternativet, och som också är ett uttalat syfte i lagstiftningen.
Efter lagändringen har andelen textilier som kan återanvändas i en genomsnittlig påse halverats. En allt större andel av textilierna håller en lägre kvalitet och går inte att återanvända, med ökade hanterings- och avfallskostnader som följd. Det innebär att ideell second hand, som arbetar med att minska avfall, nu måste avsätta resurser för att hantera avfall, utan ersättning.
– Hushållen betalar redan för hantering av avfall via skatt och avfallstaxa. Det borde vara en självklarhet att avfallstaxan även finansierar omhändertagandet av textilavfall – inte att civilsamhället tar kostnaden. En kostnad som i nuläget finansieras på bekostnad av vårt arbete för social hållbarhet med arbetsintegrering och projekt för stärkta mänskliga rättigheter, säger Brian Kelly.
Lagen säger att textilier måste samlas in separat från annat avfall men det är kommunerna som avgör hur det ska gå till. Artikel2 menar att trasiga textilier behöver samlas in separat från textil som går att återanvända. En sådan lösning bäddar även för ett hållbart system när kommande producentansvar för textilier införs.
Artikel2 står inte ensamma inför denna problematik, flera branschkollegor inom ideell second hand slår larm om hur lagen slår mot ändamålsarbetet. Det är tydligt att textillagen är felkonstruerad och riskerar att utarma arbetet för hållbar textilhantering. Den cirkulära textilhantering som alla strävar efter behöver vara hållbar på lång sikt.
Artikel2 menar därför att:
Insamlingen av textilier bör utformas så att återanvändbara textilier samlas in separat från textilavfall.
Tills en sådan lösning är på plats bör de aktörer som omhändertar textilavfall, med nuvarande system, ersättas för arbetet genom avfallstaxan.
För att Sverige ska få en cirkulär textilhantering på riktigt så behöver den vara ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar. Orimliga villkor för hanteringen riskerar att slå ut ideell second hand som i decennier varit stommen i svenskt återbruk.