Rotavdraget ska endast gälla för att främja hållbar omställning. Inget avdrag för privata projekt som kan klassas som resursslöseri. Det menar företrädare för Svenska byggnadsvårdsföreningen och den ideella föreningen Renoveringsraseriet.

Samtidigt ökar antalet godkända rotavdrag i Sverige till följd av regeringens tillfälliga höjning av subventionsgraden. Det här är den moderna politikens balansakt i sitt esse – att på kort sikt försöka stimulera ekonomin även om det sker på bekostnad av långsiktig hållbarhet.

”Rot måste bli ett verktyg för hållbar omställning – inte ett verktyg för status­konsumtion och ökade utsläpp”, skriver Alfred Skogsberg från Renoveringsraseriet och Johanna Palm från Svenska byggnadsvårdsföreningen i en insändare till Svenska Dagbladet. 

Det är mot bakgrund av den för många omskakande statistiken att den svenska bygg- och fastighetssektorn står för mer än fyra gånger så mycket koldioxidutsläpp som svensk flygindustri som Skogsberg och Palm tar avstamp. Vi talar friskt och ständigt om renoveringsprojekt som om att det inte hade någonting med planeten att göra, och kastar samtidigt skam över dem som flyger inrikes.

Författarna gräver djupare i denna till synes folkbreda dissonans och pekar ut rotavdraget som ett akut förbättringsområde. Staten ger årligen stöd värda hundratals miljoner kronor för att privatpersoner ska kunna riva och ersätta fullt fungerande inredning. 

Det är ”obegripligt” enligt Skogsberg och Palm. Det svenska folket, å andra sidan, renoverar mer än någonsin. 

Enligt statistik utnyttjade drygt 159 000 personer rotavdraget under förra året. I maj i år valde regeringen att tillfälligt höja avdraget: från 30 till 50 procent av arbetskostnaden för att ge byggsektorn stöd i en svag konjunktur. Under maj, juni och juli beviljades rotavdrag till över 475 000 köpare. 

Skogsberg och Palm presenterar en konkret reform: trendstyra renoveringar som försvårar klimatmål ska avslås; ”varsam renovering” ska beviljas.

Vad som ska klassas som varsamt skulle sannolikt bli föremål för både tolkningsstrider och politisk pajkastning. Det är alltid svårt i denna typ av gränsdragningsfrågor att avgöra vad som är vad. 

Är det varsamt att byta ut ett fungerande 80-talskök mot ett mer energieffektivt? 

Ska slitna men bevarbara träfönster klassas som kulturarv eller är det rimligare att ersätta dem med moderna treglasfönster?

Skogsberg och Palm definierar varsam renovering i sin bredhet: som att ta tillvara på det som redan finns, att reparera i stället för att byta ut, att välja återbrukade material, att behålla äldre byggnadsdelar när det är möjligt, både för klimatets och kulturarvets skull.

De skriver: ”Vi föreslår att rotavdraget omformas och endast ges till varsam renovering av äldre byggnads­delar – såsom renovering och energi­effektivisering av exempelvis träfönster, portar, kök och badrum som bevarar byggnadens tidstypiska karaktär.”

I förlängningen menar man att den framförda rotreformen inte bara ska styra om konsumtionsmönster utan även fungera som en motor för nya arbetstillfällen och yrkesstolthet. Precis det som regeringen menar låg till grund för vårens höjningsbeslut. 

Hela debatten måste ses i ljuset av det rådande ekonomiska läget. Sverige befinner sig i en svag konjunktur, där regeringen använt rot som ett verktyg för att stimulera byggsektorn, kanske på bekostnad av miljön. Om rot enbart tillåts för varsam renovering blir det dyrare och krångligare för hushåll som vill bygga om. Bra för klimatet, men mindre frihet och mer kostnad för konsumenten.

Hushållsekonomin är i dag pressad, det gäller de allra flesta svenskar. Och när avdraget bara täcker arbetskostnaden återstår fortfarande material och andra utgifter att finansiera. För många innebär det att ta lån. I ett läge där räntorna har stor inverkan på vardagsekonomin blir därför frågan om privatlån, bra lån och möjligheten att låna pengar till låg ränta avgörande. Inte bara för att kunna renovera, men för att kunna hålla ihop ekonomin, planera långsiktigt och våga fatta beslut som gynnar både familjen och bostaden.

Grundbulten är att diskussionen om rot inte kan isoleras. Den är en del av ett större kretslopp där ekonomi, klimat och kulturarv står i direkt beroende av varandra.