En ny internationell studie med forskare från Göteborgs universitet visar att växtligheten i Arktis förändras i snabb takt när arter från närliggande skogar sprider sig in i tundran. Denna förändring sker i hälften av de 1 100 undersökta områdena och drivs främst av arter som redan finns i gränszonen mellan skog och tundra.

I en allt varmare värld sker en förskogning av tundran i Arktis. Denna process, som kallas borealisering, är särskilt utbredd i Eurasien och i arktiska bergsområden, där avståndet till den boreala (nordliga) skogen är kortare. Många arter av gräs och buskar som kan leva både i tundran och i skog vinner mark på fjället. Det visar en ny stor studie av 1 100 provplatser runt hela norra tundrabältet på jordklotet.

Rad konsekvenser

– Om denna trend fortsätter kan det få en rad konsekvenser. Det kan till exempel påskynda smältningen av permafrosten eller förändra renarnas säsongsförflyttning. Det kan också påverka ursprungsbefolkningarna i Arktis levnadsvillkor, då de jagar eller bedriver renskötsel och använder växter som en del av traditionell kost, säger Robert Björk, forskare på Arktis ekosystem vid Göteborgs universitet.

När buskar och andra trädlika arter breder ut sig fångar de upp mer snö på vintern och täcker marken på sommaren. Detta förändrar marktemperaturen och kan påskynda upptiningen av permafrosten. Som ett resultat skulle stora mängder kol som har varit infruset i tusentals år frigöras, vilket bidrar till den globala uppvärmningen.

Nära trädgränsen

Studien visar dock att klimatförändringarnas effekter är komplexa och svåra att förutse.

– Vi ser att borealiseringen är starkare nära trädgränsen, på varma och fuktiga platser, och i områden med begränsad klimatförändring, vilket tyder på att borealiseringen inte nödvändigtvis sker där uppvärmningen är störst, utan där förhållandena är mest gynnsamma för etablering, säger Anne Bjorkman, forskare i växtekologi vid Göteborgs universitet.

Tydligast i Dalarna

I Sverige är tendensen starkare i de sydligare Dalafjällen än vad som sker i de nordligare Abiskofjällen, vilket är ett bra exempel på hur borealiseringen fortskrider.

Dessutom kan den pågående koloniseringen av skogens arter till fjällvärlden få flera konsekvenser:  

Lavar kan försvinna i skuggan av buskar vilket minskar tillgången på föda för renar på fjället. Det kan påverka renhållande samers livsstil, genom förändrade migrationsvägar för renar och minskad tillgång till traditionella växter.

Vissa djur som älg, rödräv, bäver och skogssork kan sprida sig till nya livsmiljöer och då påverka ekosystemen.

Kråkbär sprider sig

Studien analyserade också vilka egenskaper som gör att vissa växter sprider sig mer framgångsrikt än andra. Det visade att kortväxta boreala arter har lättare att sprida sig i tundran än högre arter. Dessutom koloniserade gräs och buskar fler områden än blommor, bland annat tack vare effektivare upptag av näringsämnen i jorden. Några exempel på boreala arter som lyckades nå ett stort antal områden är gräset styvstarr och kråkbär.

Detta tyder på att en viss anpassning till tundrans livsmiljö – i form av kortvuxna och redan etablerade arter – fortfarande krävs för att initialt kunna utnyttja den nya livsmiljön som klimatförändringen skapar.

Bild: Pawel Grzegorz 

Vetenskaplig artikel i Ecology Letters: Borealisation of Plant Communities in the Arctic Is Driven by Boreal-Tundra Species.