Regeringen har lagt ett remissförslag om hur svenska skogsbränslen ska möta upp hållbarhetskraven i EUs förnybartdirektiv. WWF anser dock att förslaget har stora brister eftersom naturskog inte definieras enligt EU:s riktlinjer, och det saknar åtgärder för att skydda skogar med hög biologisk mångfald. Förslaget kan dessutom leda till att Sverige klassas som högriskland, och riskerar då att drabba såväl skogen som den svenska bioenergisektorn negativt. 

EU beslutade under 2023 om ett reviderat direktiv för förnybar energi. Där inkluderade man hållbarhetskriterier för bioenergi, för att säkerställa att uttag av biomassa från skogen för energiändamål inte ska driva ohållbart skogsbruk eller avverkning av skyddsvärd skog. De medlemsländer som kan visa EU att de har en lagstiftning och kontroll som säkerställer kraven, klassas som lågriskland (A-land). Annars klassas man som högriskland (B-land), och då måste bioenergiföretagen själva ha system för att säkerställa hållbarhetskraven.

–  Regeringens förslag riskerar att underkänna svensk bioenergi i EU. WWF har upprepade gånger pekat på att den nivå som man verkar välja inte kvalificerar Sverige som lågriskland under Skogsstyrelsens och regeringens implementeringsarbete med direktivet, säger Peter Roberntz, skogsexpert på WWF.   

Bland de svagheter som WWF har identifierat i remissförslaget är att naturskog, där skydd krävs enligt direktivet, inte definieras och avgränsas enligt EUs riktlinjer. Regeringen lägger inte heller något förslag på hur det ska säkerställas att skog med hög biologisk mångfald inte får skadas.

–  Det är helt oacceptabelt att regeringen inte ens lyssnar på sin egen myndighet om behovet av att förbättra kunskapen om, och tillsynen av, biologiskt värdefulla skogar. Som det ser ut nu riskerar en stor del av bevisbördan att falla på de enskilda bioenergiföretagen, menar Peter Roberntz.   

Vidare saknar Sverige lagstiftning och kontroll för att uppfylla hållbarhetskravet om principer för hållbart skogsbruk, som finns i förnybartdirektivet. Sverige har idag en så kallad minimilagstiftning för skogen som är långt ifrån tillräcklig. Regeringens förslag och bedömningar har varit ute på remiss och WWF har återigen skickat in synpunkter.

–  Det återstår att se om regeringen tar sitt förnuft till fånga, eller fortsätter på inslagen väg, vilket i så fall skulle stå dyrt för både bioenergibranschen och den svenska skogen, avslutar Peter Roberntz. 

Fakta hållbarhetskriterier för bioenergi: 

EUs förnybartdirektiv 

Första versionen av detta direktiv kom till 2009 (RED I) och 2023 fattades beslut om den tredje versionen (REDIII) som fastställer bindande mål för förnybar energi i unionen och fördelning mellan medlemsländer.  Det reviderade unionsmålet är att minst 42,5 procent av den slutliga energianvändningen ska komma från förnybara källor till 2030. Direktivet innehåller också regler för hållbarhetskriterier för biomassa och biodrivmedel om dessa ska kunna tillgodoräknas mot målet samt krav på att öka användningen av förnybar energi i transportsektorn.  

Läs mer här:https://energy.ec.europa.eu/topics/renewable-energy/renewable-energy-directive-targets-and-rules/renewable-energy-directive_en  

RED III, hållbarhetskriterier & skogsbränslen 

Direktivet innehåller hållbarhetskriterier för flytande och fasta biobränslen. För uttag av grenar, toppar och virke från skogen och som direkt går till energiutvinning, så kallade primära skogsbränslen, finns specifika krav som ska uppfyllas om dessa bränslen ska kunna kallas för hållbara och kunna tillgodoräknas mot procentmål förnybar energi samt åtnjuta eventuella statliga positiva styrmedel. För primära skogsbränslen i RED III gäller bland annat att; 

Att det kommer från ett skogsbruk som följer principerna för ett hållbart skogsbruk 

Dessa inte får skada urskogar och naturskogar (gammal skog) 

Dessa inte får skada skog som av myndigheter har identifierats ha hög biologisk mångfald 

För att ett land ska kunna klassas som ett lågriskland (A-land) behöver medlemsstaten lagar, övervakning och kontroll att dessa hållbarhetskriterier efterföljs. Om så är fallet ligger en större del av bevisbördan på medlemsstaten och mindre på bioenergiföretagen. Om så inte är fallet klassas medlemsstaten som högriskland (B-land) och bevisbördan faller på det enskilda företaget. I Sverige är Energimyndigheten tillsynsmyndighet avseende bioenergiföretagens inrapporterade volymer biobränslen samt uppfyllande av kraven.