För att nå de långsiktiga målen i Parisavtalet och begränsa den globala uppvärmningen kommer det att krävas enorma mängder negativa utsläpp i världen. I ett nytt Formasprojekt ska forskare undersöka hur tekniker för koldioxidinfångning kan skalas upp i Norden för att leverera negativa utsläpp.
– Negativa koldioxidutsläpp är har en central roll i alla globala scenarier som uppfyller Parisavtalets temperaturmål och är en viktig dellösning för att Sverige ska nå nettonollutsläpp år 2045. En del kan uppnås med hjälp av naturbaserade lösningar, så som beskogning och återställande av ekosystem. Men det kommer också att krävas betydande bidrag från så kallade tekniska metoder för avlägsnande av koldioxid, säger Kenneth Möllersten, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Avskiljning och lagring av biogen koldioxid, så kallad bio-CCS eller BECCS (Bio-Energy with Carbon Capture and Storage), är en av de mest diskuterade teknologierna för negativa utsläpp. I Sverige skulle tekniken kunna tillämpas i första hand på massabruk och kraftvärmeverk.
Enligt EU-kommissionen behöver cirka 350–400 miljoner ton koldioxid tas upp år 2040, och ännu mer 2050. Av dessa behöver cirka 50 – 75 miljoner ton utgöras av permanenta upptag år 2040 – som koldioxidlagring från biomassa eller när koldioxid samlas in direkt från luften, DACCS (Direct Air Carbon Capture and Storage).
Storskalig och hållbar utbyggnad
Projektet INVEST-CDR har som mål att främja en storskalig och hållbar utbyggnad av teknikerna för koldioxidinfångning, BECCS och DACCS i Norden för att bidra till klimatmålen och uppnå nettonegativa utsläpp. Genom att koppla ihop tekniska, ekonomiska och samhälleliga perspektiv undersöker projektet hur investeringar, styrmedel och marknadsmodeller kan utformas för att möjliggöra effektiva och rättvisa system för koldioxidborttagning.
– Utbyggnaden av BECCS och DACCS möter stora strukturella utmaningar. Teknikerna bygger på värdekedjor där alla delar – från infångning till slutlig lagring – måste utvecklas i samverkan. Hanteras inte beroenden mellan aktörer och steg längs kedjan så riskerar investeringar att bromsas eller utebli. Dessutom präglas värdekedjan av höga kostnader och några få aktörer som kan kontrollera kritiska delar, vilket ytterligare kan försvåra en effektiv och storskalig utbyggnad av koldioxidinfångning, säger Kenneth Möllersten.
En särskilt svår utmaning som projektet tar sig an är modeller för finansiering av de mycket stora negativa utsläpp som kommer att bli nödvändiga efter 2050, då principen om att förorenaren betalar, polluter pays principle, är svår att tillämpa eftersom de kvarvarande utsläppen då måste vara mycket små.
Arbetet bygger på aktörsanalyser, energisystemmodellering, ekonomiska analyser och workshops där forskare, energibolag, transport- och lagringsaktörer, finansmarknadsaktörer och myndigheter deltar.
– Resultaten ska användas för att ge praktiskt tillämpbara förslag till beslutsfattare och näringsliv om hur koldioxidinfångning kan skalas upp på ett kostnadseffektivt sätt, säger Kenneth Möllersten.
I en artikel i Bloomberg intervjuas Kenneth Möllersten och Michael Obersteiner, professor på universitetet i Oxford, om konceptet med negativa utsläpp och risker förknippade med negativa utsläpp, som att utfasningen av fossila bränslen kan försenas, och hur dessa risker kan hanteras.
