Merparten av de antibiotika och antivirala läkemedel vi använder har förändrats när de lämnar kroppen. Många av dessa nedbrytningsprodukter kan finnas kvar länge i vattenmiljöer med bevarad biologisk aktivitet och riskerar sprida antibiotikaresistens. Det visar studier av Paul Löffler från SLU.
Bara en bråkdel av de antibiotika vi använder lämnar kroppen oförändrade, och det gäller även läkemedel mot virus som HIV och sars-cov-2. Resten omvandlas biologiskt, framför allt i levern. Och både modersubstanserna och nedbrytningsprodukterna kan förändras ytterligare när de hamnar i miljön, bland annat genom solbelysning. I sjöar och vattendrag finns därför ofta komplexa blandningar av antimikrobiella ämnen och deras nedbrytningsprodukter, var och en med distinkta kemiska egenskaper.
Trots detta är det först på senare tid som nedbrytningsprodukternas inverkan i miljön har uppmärksammats, och Paul Löffler har ägnat hela sitt doktorsarbete vid SLU åt dessa underutforskade substanser. Han har undersökt vilka de är, var de finns, vilka egenskaper de har och vilka vi bör se upp med i miljöarbetet.
– Våra studier visar att de ämnen som bildas när läkemedel bryts ner ibland kan utgöra lika stora risker som modersubstansen, eller ännu större. Det är något som hittills sällan har beaktats i miljöövervakning eller riskbedömning. Men mindre kemiska förändringar kan ha stor betydelse, säger Paul Löffler.
En första global översikt
I sitt arbete har Paul Löffler identifierat både kända och tidigare okända farmaceutiska nedbrytningsprodukter i vatten. Han har också presenterat den första globala översikten någonsin över nedbrytningsprodukter av antibiotika och antivirala läkemedel i vattenmiljöer. Detta efter att ha gått igenom den öppna litteraturen samt samlat in och analyserat ytvattenprover från sex länder spridda över fem kontinenter. Han kunde därmed ta fram en lista med 56 nedbrytningsprodukter som ger anledning till oro, sett ur ett globalt perspektiv.
– Den vanligast förekommande nedbrytningsprodukten var acetyl-sulfametoxazol, vars modersubstans ingår i många vanliga antibiotiska preparat. I avhandlingen har jag visat att denna nedbrytningsprodukt inte bryts ned av solljus, vilket bidrar till att den är vanlig i proverna. Det finns andra vanliga antibiotiska substanser som bryts ned av solljus, och som vi inte hittar lika mycket av i ytvatten, fortsätter Paul Löffler.
För många ämnen för att fokusera på alla
I avhandlingen har Paul Löffler kombinerat olika metoder för att identifiera nedbrytningsprodukter som vi bör ta hänsyn till i första hand. En sådan prioritering är nödvändig både i miljöövervakningen och i arbetet med att avlägsna oönskade kemiska ämnen i reningsverk. Antalet nedbrytningsprodukter är så stort att det knappast är möjligt att eliminera alla på ett effektivt sätt.
– Jag tror att vi behöver utveckla beräkningsverktyg som kan hjälpa oss att välja ut de ämnen som vi behöver undersöka noggrannare. Att bara göra laboratorietester är helt enkelt för tidskrävande och dyrt. Och min avhandling erbjuder några effektiva alternativ.
– Vi måste tänka på vad som händer med en kemikalie när den bryts ner för att skapa en hälsosam och hållbar miljö för oss alla, avslutar Paul Löffler.
Paul Löffler försvarade sin doktorsavhandling ”Impact of antimicrobial transformation products on aquatic environments” den 21 november 2025.
Paul Löffler, doktorand
Institutionen för vatten och miljö; Avdelningen för organisk miljökemi och ekotoxikologi
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
[email protected]
https://www.linkedin.com/in/paul-l%C3%B6ffler-9881a9221/
https://www.slu.se/en/profilepages/l/paul-loffler/
