Trots att EUs nya restaureringslag ger en historisk chans att återställa naturen visar en ny rapport, gjord av WWF, BirdLife, European Environmental Bureau och ClientEarth, att EU-medlemsländernas genomförande av restaureringslagen är långt ifrån tillräckligt – och att Sveriges genomförande har stora brister.
Det skriver WWF i ett pressmeddelande.
WWF, BirdLife Europe, European Environmental Bureau och ClientEarth har tillsammans utvecklat en metod och samordnat denna första bedömning av genomförandet av restaureringslagen tillsammans med nationella partnerorganisationer. I Sverige har WWF, Naturskyddsföreningen, Birdlife Sverige och Fältbiologerna gjort bedömningen. Syftet med rapporten är att öka ambitionen, transparensen och ansvarstagandet i EU-ländernas restaureringsplaner och konkreta åtgärder. Utvärderingen i rapporten baseras på fem huvudkriterier: vetenskaplig förankring, inkludering, ambition, stärkande och effektivitet.
– Regeringen valde en ambitionsnivå på absolut miniminivå när det gäller hur lagen ska genomföras i Sverige – och avfärdade behovet av en vetenskaplig grund. Regeringen måste omedelbart ändra förhållningssätt och skruva upp ambitionerna för att skydda svensk natur, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.
Utvärderingen visar att inga av EU:s medlemsländer varken har en välutvecklad process för framtagandet av restaureringsplaner eller för deras implementering. Även Sveriges arbete med att ta fram en restaureringsplan samt genomförandet av naturrestaureringslagen är hittills mycket bristfälligt.
Sveriges regering behöver nu ta betydligt större kliv framåt – för att Sverige ska klara lagens mål om att restaurera minst 20 procent av land- och havsområdena inom EU till 2030. Regeringen behöver omgående:
Stärka planens vetenskapliga grund.
Öka ambitionerna för omfattningen av restaureringen.
Säkerställa tillräckliga ekonomiska resurser för genomförande av planen.
Sverige bör ta lärdom och inspireras av föregångsländer som Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskland, som är på god väg.
Restaureringslagen är avgörande för att stoppa förlusten av biologisk mångfald i Europa, som är en av de kontinenter där naturen är mest intensivt utnyttjad. Cirka 80 procent av de utpekade livsmiljöerna har dåligt eller otillräckligt tillstånd. Vi behöver få tillbaka mer fritt strömmande vatten och återställa fler våtmarker som kan binda kol. Vi behöver också få tillbaka ett öppet odlingslandskap med fler hagmarker som betas samt skydda våra mest artrika skogar och bruka dem på ett mer naturnära sätt.
För att lagen ska få effekt krävs ambitiösa nationella restaureringsplaner, som är grundade i vetenskapen och som är tillräckligt finansierade. Medlemsländerna har två år på sig att ta fram nationella restaureringsplaner men restaureringsåtgärder behöver sättas in direkt.
– Att inte investera i naturen nu är att skicka en nota till framtiden – och den blir dyrare för varje år. Regeringen behöver skala upp satsningarna kraftigt för att säkra ekosystemtjänster och jobb på landsbygden – och samtidigt öppna för hur näringslivet och de statliga markägarna kan vara en del av lösningen, fortsätter Gustaf Lind.
– Om Sverige fortsätter på nuvarande spår kommer vi inte nå lagens krav och vi kastar bort en historisk möjlighet att stärka naturen. Sverige behöver vända kurs – från motstånd till konstruktivt ledarskap, säger Kjell Carlsson, ordförande, BirdLife Sverige.
Styrkorna med hur Sverige hittills genomfört lagen är att man ligger i fas tidsmässigt och väntas lämna in förslag senast den 1 september 2026. Den konsultation som myndigheterna har arrangerat har inkluderat en stor bredd av intressenter, med ett antal informations- och dialogmöten samt möjlighet till skriftliga inspel. Det har däremot varit omöjligt att påverka de centrala direktiven som styr arbetet med planen.
Regeringen slog tidigt fast en ambitionsnivå på miniminivå, att alla undantag ska användas och avfärdade kravet på en vetenskapligt grundad bedömning av restaureringsbehovet, trots att detta är ett krav i förordningen.
– Det är positivt att myndighetsprocessen i Sverige hittills varit inkluderande och för att fortsätta den trenden är det viktigt med en remiss av hela restaureringsplanen. Framöver behöver också den lokala och regionala nivån involveras mer – det är på den lokala och regionala nivån som restaurering av naturen ska genomföras i praktiken, säger Regan McEnroe, ordförande Fältbiologerna.
Bakgrundsinformation:
WWF, BirdLife Europe, European Environmental Bureau och ClientEarth har tillsammans utvecklat metoden och samordnat denna första bedömning av genomförandet av restaureringslagen, som sedan utförts av nationella partnerorganisationer i hela EU. I Sverige är det WWF, Naturskyddsföreningen, BirdLife Sverige och Fältbiologerna som står bakom rapporten.
EU:s Naturrestaureringslag trädde i kraft 2024 och är den första lag någonsin som kräver att alla medlemsländer återställer ekosystem, i stället för att endast bromsa förlusten av biologisk mångfald. Sverige ska lämna sin nationella plan senast september 2026.
Restaureringslagen har tidsatta mål som stärker genomförandet av denna befintliga miljölagstiftning. I lagen finns också nya lagkrav om urbana grönytor, fritt strömmande vatten, marina habitat, pollinatörer och att stärka biologisk mångfald generellt i jord- och skogsekosystem. Medlemsländerna får utrymme att anpassa sina åtgärder till regionala förhållanden i nationella restaureringsplaner. Den 1 september ska medlemsländerna ha skickat ett utkast på restaureringsplan till EU-kommissionen. En andra bedömning planeras till september 2026, då utkasten till NRP ska vara klara.
Ladda ner rapporten här:
Ladda ner rapporten “Mid-term assessment of the National Nature Restoration Plan development process in EU Member States” här. Bedömningen omfattar 23 av EU:s 27 medlemsstater.
Ladda ner faktabladet för Sverige här.
Bild: Marie Sjödin
