Metanhalterna i atmosfären ökade ovanligt snabbt i början av 2020-talet. En ny internationell studie i Science, där Umeå universitet medverkat, visar att ökningen framför allt berodde på en tillfällig försvagning av atmosfärens förmåga att bryta ner metan. Samtidigt ökade de naturliga utsläppen i Afrika, Asien och Arktis till följd av klimatförändringar.
Metan är den näst viktigaste växthusgasen som orsakas av mänsklig aktivitet, efter koldioxid. Under de första åren på 2020-talet steg halterna snabbt – något som forskare nu hittat en förklaring till.
Atmosfären innehåller hydroxylradikaler (OH) som fungerar som det huvudsakliga ”rengöringsmedlet” som bryter ner metan. Under covid-19-nedstängningarna minskade utsläppen av kväveoxider och andra luftföroreningar från transporter. Dessa ämnen behövs för att bilda OH-radikaler genom kemiska reaktioner med solljus, ozon och vattenånga.
När nivåerna av OH sjönk försämrades atmosfärens förmåga att bryta ner metan, vilket gjorde att metan kunde ansamlas snabbare.
Genom att analysera satellitobservationer, markbaserade mätningar, data om atmosfärisk kemi och med hjälp av avancerade datormodeller kunde forskarna se en tydlig minskning av OH-radikaler under åren 2020–2021. Denna minskning förklarar omkring 80 procent av variationen från år till år i hur snabbt metanhalterna ökade. Utsläpp från fossila bränslen och skogsbränder spelade endast en mindre roll.
La Niña påverkade metanhalterna
Gerard Rocher-Ros, biträdande universitetslektor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap och IceLab vid Umeå universitet, medverkade i studien genom att beräkna månatliga metanutsläpp från rinnande vatten.
– Den här studien var som ett stort pussel. Forskare som modellerar metanflöden från olika ekosystem, mänskliga källor och atmosfäriska cirkulationsmodeller bidrog med var sin bit. Tillsammans behövde vi förstå hur allt hängde ihop, säger Gerard Rocher-Ros.
Samtidigt som nivåerna av OH-radikaler minskade ökade de naturliga metanutsläppen kraftigt till följd av variationer i klimatet. En långvarig La Niña-period mellan 2020 och 2023 innebar blötare förhållanden än vanligt över stora delar av tropikerna. Det ledde till större översvämmade områden och ökade utsläpp från våtmarker och inlandsvatten, som idag är världens största enskilda metankälla.
De största ökningarna skedde i tropiska delar av Afrika och Sydostasien. Även sötvatten i Arktis visade tydliga ökningar.
Brister i dagens modeller
Resultaten pekar på brister i de modeller som idag används för metanutsläpp. Många av dem underskattade utsläppen från våtmarker under den här perioden.
– Våra nuvarande modeller för metan i vattendrag är fortfarande relativt enkla jämfört med modeller för andra ekosystem. Min forskargrupp arbetar med nya angreppssätt som förhoppningsvis kan bidra till att föra forskningen framåt, med början i Arktis där utsläppen ökar snabbt, fortsätter Gerard Rocher-Ros.
Studien i Science förklarar både varför metanhalterna i atmosfären ökade så snabbt och varför ökningen nyligen avtagit något. Den visar också att framtida metanhalter inte bara påverkas av utsläppsminskningar, utan även av åtgärder för renare luft och klimatdrivna förändringar i den naturliga metancykeln.
– Det är särskilt viktigt att vi blir bättre på att övervaka och förstå hur metanutsläpp från tropiska och nordliga våtmarker påverkas av jordens klimat som blir varmare och fuktigare, säger Philippe Ciais, huvudförfattare till studien vid Laboratoire des Sciences du Climat et de l’Environnement (LSCE) i Frankrike.
Om den vetenskapliga studien
Philippe Ciais, Gerard Rocher-Ros, et al. Why methane surged in the atmosphere during the early 2020s. Science, 5 februari 2026. DOI:10.1126/science.adx8262
BIld: Marcin
