Det går i dag att flytta in i ett nybyggt hus utan att någon har kontrollerat radonhalten. Samtidigt finns tydliga krav på att byggnader ska skydda människor mot hälsofarliga ämnen. Där uppstår en motsägelse som väcker frågor. Hur vet man att kraven verkligen är uppfyllda om ingen mätning har gjorts?
För Svensk Radonförening handlar det om ett system som inte riktigt går ihop. Regelverket ställer krav på resultat, men i praktiken saknas ofta möjligheten att kontrollera utfallet innan huset tas i bruk.
Krav på säker luft – men ingen kontroll
Reglerna är tydliga. Radonhalten i inomhusluft får inte överstiga 200 becquerel per kubikmeter i utrymmen där människor vistas mer än tillfälligt. Byggnader ska också utformas så att luftkvaliteten inte blir oacceptabel på grund av föroreningar från marken eller omgivningen.
Problemet är att radon inte låter sig fångas i den vanliga byggprocessen. För att få ett tillförlitligt värde krävs mätning under en längre period när huset används som det är tänkt. I praktiken innebär det att mätningen ofta sker först efter att de boende har flyttat in.
Dag Sedin, ordförande i Svensk Radonförening och med 40 års erfarenhet av radonfrågor, menar att detta skapar ett tydligt glapp.
– 200 becquerel per kubikmeter är ett gränsvärde för nybyggda bostäder. Men för att detta ska kunna följas upp och kontrolleras av byggnadsnämnderna måste regelverket ändras.
Han beskriver en situation där kravet finns, men där uppföljningen i praktiken uteblir.
– Radon kan inte mätas förrän under första vintern efter att inflyttning skett. Då har huset redan tagits i bruk, trots att man ännu inte vet om kravet faktiskt är uppfyllt.
Det räcker inte att bygga rätt
I dag läggs stort fokus på att förebygga radon redan i byggskedet. Det kan handla om att täta genomföringar, göra konstruktionen lufttät mot marken, använda radonmembran eller förbereda för trycksänkande åtgärder som radonslangar. Ventilationslösningar som balanserad till- och frånluft bidrar också till en stabil inomhusmiljö.
Men alla dessa åtgärder har en sak gemensamt. De syftar till att minska risken. De säger inget säkert om hur det faktiskt blev i den färdiga byggnaden.
– Det går egentligen bara att visa att funktionskravet är uppfyllt genom att mäta radonhalten i den färdiga byggnaden, fortsätter Dag Sedin.
Han menar att det är här problemet blir tydligt.
– Vi har ett gränsvärde för radon i nya bostäder, men i många fall ingen faktisk uppföljning. Då vet man inte om kravet verkligen är uppfyllt när människor flyttar in.
Förenklade antaganden kan leda fel
Samtidigt finns det enligt Svensk Radonförening en kvarvarande missuppfattning om var radonproblem uppstår. Många utgår fortfarande från att det främst är ett problem i områden med så kallad högradonmark.
I verkligheten finns radon även i mark som klassas som normalrisk. Om bedömningar i byggprocessen bygger på förenklade antaganden finns en risk att skyddet inte blir tillräckligt, eller att frågan inte följs upp som den borde.
– Det finns fortfarande en bild av att radonproblem bara uppstår på högriskmark. Så ser det inte ut. Därför behöver vi både rätt förebyggande åtgärder och en faktisk kontroll av resultatet, säger Dag Sedin.
Från krav på papper till verklig trygghet
Frågan om radon i nybyggda bostäder handlar i grunden om trygghet. Den som flyttar in i ett nytt hem ska kunna lita på att inomhusmiljön är säker.
I dag finns kunskapen och tekniken för att förebygga radonproblem. Det som saknas är ett system som säkerställer att resultatet också kontrolleras på ett enkelt och tydligt sätt.
För Svensk Radonförening är slutsatsen tydlig. Om samhället menar allvar med kraven på sunda byggnader behöver det också finnas en fungerande väg från krav till faktisk uppföljning.
Annars riskerar vi att fortsätta bygga bostäder där allt ser rätt ut på ritbordet, men där svaret på den viktigaste frågan fortfarande saknas när människor flyttar in.
För att fastställa ett årsmedelvärde av radon ska mätningen göras under perioden 1 oktober till 30 april och pågå i minst två månader.
BIld av wal_172619_II
