En ny studie från IVL Svenska Miljöinstitutet visar att högre PFOS-halter i ytvatten hänger samman med högre halter i fisk. Resultaten bygger på 13 års miljöövervakning i Stockholmsregionen och är en del av ett större projekt som utvecklar modeller för att bedöma effekten av olika åtgärder.
Under många år har PFOS-halterna följts inom Stockholms stads miljöövervakningsprogram. När forskarna jämförde mätningar i vatten och fisk framträdde ett tydligt mönster: mer PFOS i vattnet hänger samman med högre halter i fisken. Hur starkt sambandet är varierar dock mellan olika områden.
– Att identifiera samband av det här slaget är värdefullt. Om det påträffas förhöjda halter i fisk finns anledning att undersöka om det sker en lokal PFAS-tillförsel till vattnet, säger Valentin Mansanarez, statistiker vid IVL.
Från mätningar till beslutsstöd
Studien är en del av ett större IVL-projekt som utvecklar modeller för hur miljöföroreningar sprids och omsätts i vattenmiljön. Målet är att modellerna ska kunna användas för att bedöma effekten av olika åtgärder.
– När vi kan koppla PFOS-halten i vattnet till halten i fisk får vi bättre möjligheter att bedöma hur åtgärder som minskar tillförseln av PFAS också kan påverka halterna i fisk, säger Joakim Hållén, projektledare vid IVL.
Resultaten ligger i linje med en stor studie av 185 vattenområden i USA. Att samma övergripande samband återkommer i både amerikanska sötvatten och svenska söt- och brackvatten stärker resultatets allmängiltighet. Det ger också ledtrådar om hur PFOS tas upp i fisk. Resultaten är förenliga med att direkt upptag från vattnet är en viktig väg, även om upptag via födan också kan vara betydelsefullt.
Långa tidsserier ger kunskap för framtiden
Att sambandet kunde upptäckas visar värdet av återkommande mätningar över tid. Data som samlats in för miljöövervakning kan senare användas för nya vetenskapliga frågor och för att utvärdera miljöåtgärder.
– Det är bekymmersamt när långsiktig miljöövervakning prioriteras ned. Politiska beslut om dagens miljöövervakning avgör vilken kunskap vi kommer att ha om tio eller tjugo år. Långa tidsserier är avgörande för att förstå hur miljön svarar på förändrad belastning och om samhällets miljöskyddsåtgärder får den avsedda effekten, säger Magnus Karlsson, associerad forskare vid IVL.
