Elfordonen slår försäljningsrekord, vilket är bra. Men mig skrämmer det mer att dagens politik inte tillräckligt förstått vad som krävs för att minska vägtrafikens utsläpp. Alla nya internationella rapporter visar samma sak om och om igen: det saknas en politik som kombinerar elektrifiering med samhällsplanering och bättre möjligheter att resa hållbart. För Sveriges nästa regering är uppgiften därför redan tydlig. Och jag hoppas innerligt att de som nu förhandlar om den makten fattar vad som är på riktigt viktigt för vår framtid.

Mitt medskick är att ett stabilt regeringsunderlag är viktigt – men ännu viktigare är vad det kan åstadkomma för vår gemensamma framtid. Klimatomställningen behöver överenskommelser som håller längre än en mandatperiod. Inte en lätt uppgift med det valresultat vi fick i september. Och medan diskussionerna hittills kretsat kring vem som kan regera med vem skulle betydligt mer behöva handla om vad politiken ska åstadkomma – och hur snabbt. Vad kan vara viktigare än vår gemensamma hållbara framtid.

FN:s miljöprogram UNEP rapporterade nyligen bedömningen att dagens politik kan leda till omkring 2,8 graders global uppvärmning under detta århundrade. Det är dock viktigt att förstå att det inte är en förutbestämd framtid. Det är en beskrivning av vart våra nuvarande beslut leder. Med andra politiska beslut finns en annan framtid för oss alla.

Inom transportsektorn ser vi både framsteg och tydliga varningssignaler, inte minst mot bakgrund av den kunskap vi har. Enligt Internationella energiorganet IEA (International Energy Agency) var ungefär var fjärde ny bil som såldes i världen 2025 en elbil eller laddhybrid. Ändå beräknas vägtrafikens globala direkta koldioxidutsläpp öka något till 2035 med dagens beslutade politik.

Visst måste elektrifieringen gå snabbare, men samtidigt behöver politiken påverka hur mycket trafik samhället skapar och ge människor bättre möjligheter att resa hållbart – något många både vill och är beredda att bidra till.

I dag finns en tydlig obalans i många länders klimatplaner. Hela 65 procent av transportåtgärderna fokuserar på fordonsteknik, bränslen och effektivisering. Bara 7 procent handlar om att minska behovet och beroendet av motoriserade transporter, exempelvis genom smartare samhällsplanering. Siffrorna beskriver antalet åtgärder och säger något viktigt om var politikens fokus ligger – och vad som riskerar att hamna i skymundan.

Den avgörande frågan borde vara hur vi skapar god tillgänglighet för alla samtidigt som utsläppen minskar. Det handlar om hur vi planerar våra samhällen och var vi lokaliserar bostäder, arbetsplatser och service. Om kollektivtrafik som människor kan lita på, sammanhängande cykelvägar och trygga gångmiljöer. Om arbetsgivare som underlättar hållbara arbetsresor och om transporter som planeras smartare och mer effektivt.

OECD internationella transportforum rekommenderar i en ny rapport att vi planerar för den framtid vi vill skapa. Det innebär att klimat- och tillgänglighetsmålen behöver styra vilka investeringar vi prioriterar och vilken trafikutveckling vi planerar för.

Som jag ser det måste omställningen dessutom fungera för människor med olika förutsättningar, ekonomi och livsvillkor. Den som saknar alternativ till bilen behöver andra förutsättningar än den som enkelt kan välja färdsätt. Ekonomiska styrmedel är erkänt effektiva men måste kombineras med fungerande alternativ och riktat stöd för dem som så behöver.

Sverige har kunskap, innovationsförmåga och erfarenhet som kan göra oss till ett föregångsland. Kommuner, regioner och företag kan agera redan nu. Men deras investeringar och prioriteringar behöver stöd av en tydlig och uthållig nationell politik.

Att bidra till en hållbar framtid har alltid varit fokus för Trivector. För mig är det också personligt. Om tjugo år vill jag kunna se mina barn och barnbarn i ögonen och säga att vi använde den kunskap och de möjligheter vi hade 2026.

Ett stabilt regeringsunderlag behövs som grund för ett handlingskraftigt klimatledarskap. Vi har bråttom.