Text: Mattias Goldmann, Vd, 2030-sekretariatet
Sverige fortsätter rasa i Climate Change Performance Index (CCPI). Från en absolut topplacering är vi nu nere på 15:e plats av 64 granskade länder. Alltifrån klimatminister Romina Pourmokhtari till enskilda debattörer som Joe Formgren vill tona ner allvaret och ifrågasätta rankingen – men det är allvarligt och rankingen är gedigen. Här är varför!
Sveriges klimatanseende dalar. Att något enskilt år tappa ett par placeringar kan bortförklaras, men att för varje år tappa och nu inte längre befinna oss i toppskiktet är allvarligt när klimatledarskap blivit en konkurrensfördel. Särskilt som det sjunkande resultatet är i linje med andra rankingar, och med den skarpa kritik mot Sverige som EU-kommissionen framförde här om dagen. Att vi nu ligger efter viktiga konkurrentländer som Storbritannien, Nederländerna, Danmark och Norge försvårar det viktiga arbete Business Sweden, ambassaderna, Fossilfritt Sverige och vi själva driver, inte minst nu på COP31. Varför ska man vända sig till ett land som ständigt får sänkt klimatbetyg?
Sverige är allt längre från sina klimatmål. Faktiska utsläppsminskningar viktas dubbelt så tungt som någon av de andra faktorerna CCPI granskar, och de konstaterar att Sverige är allt längre ifrån att nå våra klimatmål för 2030 och 2045. CCPI:s skrivningar är mestadels snustorra konstateranden, men här är läget så allvarligt att Germanwatch, NewClimate Institute, Barthel Stiftung och de totalt 500 forskarna de anlitat ”criticise the government for reversing many progressive climate policies, resulting in a large discrepancy between policy frameworks and implementation”. Det går inte att vifta bort med att Sverige 2025 minskade klimatpåverkan något efter den rekordstora och djupt bekymmersamma ökningen året innan.
Där Sverige fortsatt får höga betyg är utvecklingen oroande. Särskilt gäller det förnybar energi, där enbart Danmark och Norge får högre betyg än Sverige – men granskningen utfärdar en tydlig varning. Ulf Kristerssons regerings ensidiga fokus på ny kärnkraft leder till att investeringarna i förnybart kraftigt minskar. Bioenergin från skogs- och lantbruk står inför stora hållbarhetsutmaningar. I klartext: Sverige kommer att fortsätta tappa placeringar och klimatmässig relevans om inte detta adresseras.
Draghjälpen från EU riskerar utebli. Sverige får högt betyg för vårt internationella arbete, och EU:s höga krav på Sverige förhindrar oss från att falla djupare. Men om EU nu går in i en period av att inte kunna flytta fram positionerna gemensamt, blir det ännu viktigare att ha en stark nationell klimatpolitik. Det har EU-länderna som ligger före oss, som Danmark med världens första koldioxidskatt på jordbruk – i skarp kontrast till framför allt Tidöpartierna som alla gick till val på att stryka Sveriges nationella klimatmål.
De faktorer som missgynnar Sverige är konstanta. Vissa debattörer är skeptiska till CCPI:s metodik, framför allt att den utöver själva klimatpåverkan också mäter energianvändningen, där Sverige får mycket lågt betyg. Men mätningen skedde på precis samma sätt när Sverige hamnade i topp, och ursäkterna att vi har ett kallt klimat och stora avstånd var lika sanna då. Andra länder med liknande förhållanden, som Norge, hamnar dessutom före oss i rankingen.
Har ni läst rapporten? Frånräknat appendix är den bara 37 sidor, mycket är dessutom lättillgängliga diagram och tabeller. Det är viktig läsning – och ursäkterna håller inte. Sverige, vi måste skärpa oss.
