Nyheter

Klimatberäkningar missar värdet av lång livslängd

Byggbranschens klimatberäkningar utgår ofta från en beräkningsperiod på 50 år. Men material som håller betydligt längre får inte fullt genomslag för de extra användningsåren. Enligt Rheinzink riskerar det att undervärdera byggmaterial med lång livslängd och ge en ofullständig bild av materialvalens klimatpåverkan över tid.

För att kunna jämföra olika byggprojekt behövs gemensamma beräkningsperioder. I Sverige ska nya byggnader som omfattas av lagen om klimatdeklaration för byggnader klimatdeklareras, med fokus på klimatpåverkan under byggskedet. Samtidigt används ofta en beräkningsperiod på 50 år i livscykelanalyser (LCA), där även framtida underhåll och materialbyten kan ingå.

Material med kortare livslängd belastas då med de utbyten som förväntas ske under beräkningsperioden. Men material som i praktiken kan hålla betydligt längre än 50 år får inte samma möjlighet att visa sitt fulla värde, eftersom användningsåren efter beräkningsperiodens slut inte räknas med.

– Utmaningen är att värdet av den extra livslängden stannar vid år 50. Om ett material fortsätter att skydda byggnaden i ytterligare 20, 50 eller ännu fler år blir dessa en blind fläck i klimatberäkningen, säger Kari Koskinen, regionchef för Rheinzink i Sverige, Norge och Finland.

Samma utsläpp fördelat över fler år

Om tillverkningen av ett tänkt byggmaterial orsakar utsläpp på 100 kg koldioxidekvivalenter (CO₂e), motsvarar det 2 kg per år fördelat över 50 år. Men om materialet håller i 100 år blir utsläppet per användningsår i stället 1 kg. De totala utsläppen är desamma, men materialet fyller sin funktion dubbelt så länge som beräkningsperioden.

Rheinzinks miljövarudeklaration (EPD) för valsblank titanzink anger exempelvis en livslängd på över 50 år och hänvisar till publikationer som uppskattar den teoretiska livslängden till över 100 år. Materialet används bland annat till tak, fasader och takavvattning. Men även om den långa livslängden är dokumenterad synliggörs inte hela nyttan när beräkningen begränsas till 50 år.

– Zink är inte utan klimatpåverkan. Det krävs både resurser och energi för att tillverka materialet, och det ska självklart framgå tydligt i beräkningarna. Men när vi räknar på utsläppen bör vi också synliggöra hela den nytta som materialet faktiskt ger under sin livslängd, säger Kari Koskinen.

Efterlyser ett mer långsiktigt perspektiv

En gemensam beräkningsperiod på 50 år gör det möjligt att jämföra olika byggnader och materialval, men ger inte nödvändigtvis hela bilden av hur de påverkar klimatet över tid.

En kompletterande beräkning över 100 år, eller en redovisning av materialets återstående livslängd efter 50 år, skulle kunna tydliggöra skillnaden mellan material som behöver bytas ut och material som kan fortsätta fylla sin funktion under flera decennier.

– Vi efterlyser inga särregler för zink. Men 50 år är ingen naturlag eller begränsning i själva LCA-metoden. Det är en period som valts för att göra beräkningarna jämförbara. Därför borde det också vara möjligt att komplettera med ett längre perspektiv, så att det ekonomiska och miljömässiga värdet av material som håller i 70, 100 år eller ännu längre blir tydligare, avslutar Kari Koskinen.