I en nyligen publicerad forskningsrapport pekar forskare på brister på uppföljning av vindkraftens påverkan på arter och naturmiljö. Konsekvenserna av nuvarande ordning blir att det inte görs någon längre uppföljning av vindkraftens effekter på arter och naturmiljöer, menar forskarna.
Rapporten ”Vad hände sedan? Om kontroll och uppföljning av vindkraftens påverkan på arter och naturmiljöer” har tagits fram inom forskningsprogrammet Vindval, ett samarbete mellan Naturvårdsverket och Energimyndigheten.
Forskarna har undersökt hur vindkraftens påverkan på arter och naturmiljöer följs upp i tillsynen av givna tillstånd. De har studerat tillståndsbeslut om vindkraft som Mark- och miljööverdomstolen fattade åren 2018–2023. De har även gjort djupgående studier av tillsynen vid 28 vindparker i drift, för att se vad som gäller enligt tillstånd, villkor och kontrollprogram. De har även intervjuat tillsynsmyndigheter, länsstyrelser och verksamhetsutövare.
Analysen som forskarna har gjort visar att det är ovanligt med uppföljningsprogram för påverkan på arter och naturmiljöer, och i de fall det finns krav på uppföljning är de alltför begränsade i tid och rum för att kunna ge användbar information.
Otydlig och försvårande
Forskarna menar att villkoren om kontroll och uppföljningen är otydliga eller obefintliga. Det försvårar arbetet med tillsyn. Dessutom är regleringen både komplicerad och splittrad. Det gör att förnyelsen av tillstånd försvåras, och det kan ta flera år att genomföra de nya undersökningar och inventeringar som krävs.
Forskningsrapporten handlar om vindkraft, men forskarna menar att problembilden även gäller andra verksamheter med tillstånd enligt miljöbalken, där påverkan på arter och naturmiljöer behöver följas upp.
Konsekvenserna av nuvarande ordning, menar forskarna, blir att det inte görs någon längre uppföljning av verksamhetens effekter på arter och naturmiljöer. Dessutom är det oklart för både tillsynsmyndigheter och allmänheten vad som gäller för tillståndet och var informationen finns.
En annan konsekvens av att ingen uppföljning sker är att man får börja om på noll med nya undersökningar och inventeringar inför nyprövningar av tidsbegränsade tillstånd, vilket kan ta flera år och försena den gröna omställningen, menar forskarna.
