Nu har arbetet startat för att ta fram förslag till Sveriges första nationella plan för att restaurera natur. En viktig del i processen är att de som kan komma att bli berörda ska få möjlighet att vara delaktiga och bidra i arbetet med förslag till nationell restaureringsplan.
Läget för den biologisk mångfalden är allvarligt. EU har beslutat om den så kallade naturrestaureringsförordningen som ska vända den nedåtgående trenden för biologisk mångfald. Det innebär att alla medlemsstater ska ta fram nationella restaureringsplaner med åtgärder som gör att varje land uppfyller EU-förordningens krav. Målet är en långsiktig och varaktig återhämtning av biologisk mångfald på land och till havs.
Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett förslag tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket.
Det gäller att förankra och skapa delaktighet
Kraven i EU-förordningen berör många samhällsintressen, medborgare, organisationer, näringslivet och myndigheter i Sverige. Under mars till april har myndigheterna genomfört ett antal digitala informationsmöten öppna för alla. Det finns också ett inspelat informationsmöte att ta del av.
Från april till början av juni kommer myndigheterna genomföra dialogmöten med ett stort antal aktörer. Syftet är att berörda aktörer tidigt får möjlighet att delta i arbetet med att ta fram naturrestaureringsplanen, samt få förståelse för hur de själva kan påverka och bidra. Myndigheterna kommer att lyssna in aktörers kunskap, perspektiv och olika knäckfrågor.
Här ger fem generaldirektörer sin syn på arbetet
Naturvårdsverket Gd Johan Kuylenstierna berättar att förordningen sätter bindande mål som medlemsländerna ska uppfylla genom att vidta åtgärder för att restaurera natur. Samverkan är alltid mycket bättre för att lyckas, både inom EU och i Sverige. Ett konkret exempel är flyttfåglar som rör sig över hela unionen, där måste förvaltningen vara gränsöverskridande.
Restaureringsplanen kommer att påverka många olika sektorer och verksamheter i samhället. Planen behöver förhålla sig till andra samhällsmål, till exempel att man ska skydda svenska företags och näringslivets konkurrenskraft. Sverige behöver följa förordningen men ska använda den flexibilitet som finns.
Skogsstyrelsen Gd Herman Sundqvist berättar om att det redan görs mycket i skogssektorn med hänsyn, frivilliga avsättningar och frivilligt formellt skydd. Men att det inte råder tvekan om att förordningen i ett större perspektiv innebär en ambitionsnivåhöjning för att bevara och utveckla biologisk mångfald i EU, både när det gäller skogsbruksmetoder och utveckling av affärsmodeller.
Jordbruksverkets Gd Christina Nordin menar att restaurering av natur behövs för att säkerställa ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald och de naturresurser som den biologiska mångfalden skapar. Genom arbetet skapar vi också möjligheter för kommande generationer att ta del av de naturresurser som vi tar del av idag. Samtidigt behöver vi säkra markanvändningen för livsmedelsproduktionen och då är näringens inspel och förslag i arbetet otroligt viktiga.
Havs- och vattenmyndighetens Gd Anna Ledin förklarar att vi historiskt har nyttjat våra vattendrag, sjöar och havet för vår samhällsutveckling. Vi har till exempel skapat förutsättningar för flottning av timmer genom att räta ut vattendrag och ta bort stora stenar, producerat fossilfri el genom vattenkraft och utvecklat jordbruket för att öka produktionen av livsmedel som lett till övergödning och utsläpp av kemikalier i vattenmiljön.
Naturrestaureringsförordningen kommer aktivt att bidra till att vi tar hand om delar av de problem som vi orsakat och återskapa miljöer där vi säkerställer fungerande robusta ekosystem och levande vattenmiljöer i balans.
Boverkets Gd Anders Sjelvgren betonar att det är viktig att ta tillvara och utveckla våra ekosystem när vi planerar, bygger och förvaltar städer och samhällen. Detta är en förutsättning för att skapa robusta samhällen där människor mår bra och kan hantera klimatfrågan. När stadsmiljöer ska exploateras är det viktigt att fundera över om det är nödvändigt att ta gröna områden i anspråk. Grönska och natur kan till exempel bidra med att reglera temperaturen både lokalt i kvarteret men också på stadsdels- och stadsnivå.
Bild: Landskap med naturrestaureringsåtgärder för att återställa ekosystem och livsmiljöer för naturtyper och arter som annars riskerar att försvinna eller dö ut.
Bild: Tobias Flygar/Studio Flygar
