– Att människor uppfattar sin egen klimatrelaterade risk som mindre än andras är ett globalt fenomen. Det här kan få allvarliga konsekvenser eftersom det riskerar att minska viljan att agera, säger Isak Sandlund, försteförfattare av studien och doktorand i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle.

Studien, som publicerades i Nature Sustainability 8 januari, bygger på en omfattande metaanalys av 60 tidigare studier över 25 års tid med över 70 000 enkätdeltagare från 17 olika länder. Resultaten visar att människor i genomsnitt bedömer risken för sig själva som betydligt lägre än för andra personer, ett fenomen som kallas self–other discrepancy.

Mindre skillnader när risken är påtaglig

Skattningarna var något mindre snedvridna i områden där klimatförändringarnas konsekvenser är mer påtagliga, exempelvis delar av Asien, och mer snedvridna i lågriskområden i Europa.

– Framför allt i Europa tenderar vi att tänka att det drabbar någon annan som bor någon annanstans, inte mig. Även i Asien och Oceanien har folk en tendens att tro att andra riskerar att drabbas mer av klimatförändringar och extremväder, även om snedvridningen var mindre än i Europa. I ett par undantagsfall såg vi att människor i stället överskattade risken att drabbas, och i de fallen hade deltagarna faktiskt redan drabbats av klimatförändringarnas effekter, exempelvis genom jordskred,  fortsätter Isak Sandlund.

Riskbedömningen var mindre skev, men kvarstod när människor jämförde sig med personer i sin närhet, som grannar, jämfört med mer generellt framställda personer som ”mänskligheten” eller ”en annan person i ditt land”.

Påverkar viljan att agera

Snedvridna riskuppfattningar är ett väldokumenterat psykologiskt fenomen, men forskarna betonar att det får särskilt allvarliga konsekvenser i klimatfrågan – där det krävs bred mobilisering och lokalt engagemang för att lyckas med både anpassning och utsläppsminskning.

– Om vi inte upplever att vi själva är i riskzonen är det också mindre troligt att vi engagerar oss, ändrar vårt beteende eller iakttar riskminimerande åtgärder, avslutar Isak Sandlund.

Forskarna menar att resultaten kan användas för att förbättra riskkommunikation kring klimatet, exempelvis genom att lyfta fram hur klimatförändringar påverkar den egna regionen och det lokala samhället i stället för att använda begrepp som ”mänskligheten”.

Fakta: Om Isak Sandlunds forskning

Den aktuella studien påbörjade Isak Sandlund under en masterutbildning i psykologi vid Göteborgs universitet för två år sedan. Medförfattare är Pär Bjälkebring och Magnus Bergquist vid Göteborgs universitet. Läs hela studien här.

Isak Sandlund är doktorand i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle och forskar bland annat om hur människors tidigare handlingar påverkar hur de ser på nya, mer miljövänliga beteenden – och hur detta skapar psykologiska kontrasteffekter.

Ett exempel: Om någon har rest med flyg utomlands varje sommar i tio års tid, men sedan väljer att cykla genom Sverige det elfte året, kan hela sekvensen paradoxalt nog uppfattas som mindre miljövänlig än om personen endast hade valt flyget och aldrig gjort cykelresan. Det nya, miljövänliga beteendet framhäver hur ohållbart det tidigare beteendet egentligen var och får händelseförloppet att se mindre miljövänligt ut.

Forskningen visar att kontraster kan påverka både hur vi uppfattas av andra, till exempel vid konsumtion, och hur våra bedömningar av nya beteenden präglas starkt av tidigare beteenden.

På bilden: Isak Sandlund, doktorand i miljövetenskap, Högskolan i Gävle