En ny rapport från Swedwatch visar hur C-Quests spisprojekt i Zimbabwe varken involverade lokalsamhällen eller delade med sig av intäkterna från koldioxidkrediter, som såldes för miljontals dollar utomlands.
– Resultaten väcker allvarliga frågor om koldioxidprojekt verkligen kan betraktas som trovärdig klimatfinansiering när intäkterna inte når de samhällen som möjliggör projekten, säger Lubna Hawwa, Program Officer på Swedwatch och författare till rapporten.
Swedwatchs rapport ”Missing benefit-sharing and poor community engagement in carbon projects — a Zimbabwe case study” visar hur det USA-baserade företaget C-Quest från 2022 sålde koldioxidkrediter från sina spisprojekt i Zimbabwe till företag med stora utsläpp, utan att vare sig lokalsamhällen eller lokala myndigheter kände till affärerna. Det gjordes heller inga försök att förhandla fram rättvisa och transparenta avtal om hur intäkterna skulle delas med de berörda samhällena.
Åren 2022-2024 fick uppskattningsvis 20 000 hushåll i Chimanimani-regionen spisar som enligt projektet skulle minska vedförbrukning och utsläpp och därmed generera koldioxidkrediter för internationella köpare.
Genom vittnesmål från boende i Chimanimani-distriktet – ett av flera områden där C-Quest var verksamt – samt intervjuer med nationella och lokala myndigheter, visar rapporten hur C-Quest varken inhämtade informerat samtycke, redovisade ekonomisk information eller förhandlade fram någon form av avtal om intäktsdelning.
– Det här fallet blottlägger en systematisk orättvisa som ofta präglar koldioxidmarknader: de människor som drabbas hårdast av klimatförändringarna behandlas som en resurs, inte som rättighetsbärare, säger Lubna Hawwa.
Green Governance Africa (GGA), som tillsammans med Swedwatch genomfört intervjuer för rapporten, varnar för att mönstret i C-Quests projekt tyvärr inte är ovanligt.
– Vi ser gång på gång hur koldioxidprojekt i låginkomstländer utformas som kortsiktiga insatser i stället för långsiktiga partnerskap, säger Nyasha Frank Mpahlo, verksamhetschef på GGA.
– Kortsiktiga koldioxidprojekt som utnyttjar lokalbefolkningen undergräver förtroendet för klimatfinansiering och skadar dess trovärdighet. När projektutvecklare prioriterar snabb generering av krediter framför långsiktigt engagemang och intäktsdelning lämnar de efter sig trasig infrastruktur, olösta konflikter och samhällen som står sämre rustade än tidigare, fortsätter han.
Bedrägerier, otransparent ekonomi och trasiga spisar
I rapporten framkommer det också att C-Quest varit föremål för en omfattande bedrägeriutredning kopplad till överutfärdande av koldioxidkrediter från spisprojekt registrerade under certifieringsorganet Verra. Efter att C-Quest 2024 erkänt sin inblandning i ett bedrägeri värt 250 miljoner dollar har amerikanska myndigheter utfärdat näringsförbud och böter mot bolaget samt åtalat tidigare chefer för misstänkt manipulation av utsläppsdata och vilseledande av investerare.
Swedwatch uppskattar att över 1,4 miljoner koldioxidkrediter hade utfärdats i de två spisprojekten i Zimbabwe fram till oktober 2025 – till ett marknadsvärde på mellan 6,5 och 13,7 miljoner dollar. Baserat på 557 253 sålda och använda (retired) krediter tjänade C-Quest sannolikt mellan 2,4 miljoner och 5,3 miljoner dollar. Vittnesmål från lokalsamhällen visar att nästan inget av detta värde nådde hushållen. I stället rapporterades trasiga spisar, bristande uppföljning och avsaknad av klagomålsmekanismer. C-Quest har uppgett att intäkterna användes för att subventionera spisarna och täcka projektkostnader, men eftersom inga projektspecifika uppgifter om priser, kostnader eller vinster offentliggjordes är det omöjligt att bedöma om användningen av intäkterna varit rättvis.
– Även om bedrägerimisstankarna och de efterföljande rättsprocesserna inte ingick i Swedwatchs granskning och inträffade tidigare, visar rapporten tydligt hur sådana missförhållande kan uppstå när lokalsamhällen inte får tillräcklig information och när projektets finanser inte är transparenta, säger Lubna Hawwa.
Ett växande globalt problem
Resultaten speglar ett bredare problem inom den frivilliga koldioxidmarknaden, som fortsätter att växa trots tilltagande kritik om ”green washing”, överdrivna utsläppsminskningar och bristande skydd för lokalsamhällen. Företag som äger koldioxidprojekten och förmedlare– oftast baserade i höginkomstländer – tar hem merparten av de ekonomiska vinsterna, medan samhällen i låginkomstländer bär de sociala och miljömässiga riskerna.
Till exempel visar research från Carbon Market Watch att 62 procent av företagen bakom frivilliga koldioxidprojekt i Afrika har sitt huvudkontor i länder med ”mycket hög” utvecklingsnivå, samtidigt som det finns begränsade bevis för att intäkterna återförs till värdländerna.
– Utan bindande krav på intäktsdelning, fritt och informerat förhandsgodkännande (FPIC) och finansiell transparens på projektnivå riskerar koldioxidmarknaderna att fortsätta möjliggöra green washing och klimatrelaterad orättvisa, säger Lubna Hawwa.
Swedwatchs rekommendationer
Swedwatch uppmanar regeringar och standardsättande organ att införa regler som garanterar lokalsamhällen en rättvis andel av intäkterna från koldioxidprojekt. Organisationen rekommenderar även att företag som äger projekten säkerställer meningsfullt lokalt deltagande och ingår avtal om intäktsdelning.
Swedwatch betonar också att företag i höginkomstländer som köper koldioxidkrediter från projekt i låg- och medelinkomstländer måste säkerställa att intäkterna delas med lokalsamhällen som en del av sin due diligence, och att de inte enbart kan förlita sig på klimatkompensation. I stället måste de egna utsläppen minska.
Vidare uppmanar Swedwatch regeringar i höginkomstländer att stödja kapacitetsutveckling i samhällen som påverkas av koldioxidprojekt och att prioritera ökat bidragsbaserat klimatstöd till klimatutsatta länder, i linje med Parisavtalet.
BIld: Albrecht Fietz
