Tänk om dina restflöden kunde bli nästa intäktsben? Om spillvärme, processvatten eller biprodukter inte bara var en kostnad – utan grunden till nya affärer, starkare kundrelationer och en mer robust verksamhet. Det är precis där industriell symbios kommer in: som ett sätt att göra bättre business på de resurser du redan har.

För många företag handlar industriell symbios inte längre om en fin hållbarhetsambition utan om att stärka kärnaffären. Genom att koppla ihop sina flöden med andra – dela energi, använda renat vatten från en granne, eller sälja vidare det som tidigare setts som avfall – går det att både sänka kostnader, skapa nya intäkter och bli mindre sårbar när omvärlden svänger. Och just den kombinationen av affärsnytta och robusthet är något som rådgivaren Emma Dalväg möter gång på gång i sina samtal med företagsledare.

– Jag brukar säga att det stökiga är det nya normala. Flera av vd:arna vi har pratat med har numera slutat jämföra årets bokslut med förra året, för varje år har varit “speciellt” på sitt sätt. Då behöver man navigera sina bolag på andra sätt, säger Emma Dalväg, rådgivare inom cirkulär ekonomi och en av författarna till en aktuell studie om svenska livsmedelsföretag.

I studien har hon och kollegor intervjuat ledare i livsmedelsbranschen om hur de hanterar ökade kostnader, leveransstörningar och växande resursrisker. En röd tråd är att trycket på resurser – energi, vatten, råvaror – har blivit så påtagligt att det förändrar hur man ser på affären.

– Alla vi pratade med hade sin egen riskkarta, men gemensamt var att alla kände trycket. Och de försökte navigera det på olika sätt, säger hon.

Det har också skett en tydlig förflyttning i var frågorna hör hemma i organisationen. Det som länge betraktats som något för hållbarhetschefen eller inköpsavdelningen har nu blivit en strategisk ledningsfråga.

– Resursfrågan har gått från att vara en hållbarhetsfråga vid sidan av, till att bli central för relationen till de viktigaste kunderna och för att hantera risk. Många av de stora kunderna, som dagligvarukedjorna, har åtaganden om att minska sina utsläpp och förväntar sig att leverantörerna hänger med, säger Emma Dalväg.

Från rest till resurs

Kortfattat handlar industriell symbios om att restströmmar från en aktör blir resurser för en annan – energi, vatten, material eller biprodukter som får nytt liv i en annan process. Ett tydligt exempel är kemiföretaget Perstorp i Stenungsund. Företaget behövde öka sin produktion och därmed sitt vattenuttag, men hade redan nått sitt tillståndstak. I stället för att ge upp planerna valde man en annan väg.

– De fick inte mer vatten, så i stället har de gjort ett samarbete med reningsverket. De tar renat vatten därifrån och har investerat i en anläggning som kan ta hand om det och köra in det i produktionen. På så sätt kan de skala upp sin affär utan att ta mer jungfruligt vatten, säger Emma Dalväg.

Det är industriell symbios i praktiken: ett företag löser en affärskritisk flaskhals genom att koppla upp sig mot ett sekundärt flöde i sin omgivning. Samtidigt minskar det den totala belastningen på den lokala vattenresursen.

Ett annat exempel kommer från Lantmännen, där man konsekvent har arbetat med att skapa fler värden ur samma råvara.

– I deras agroetanolanläggning köper de in vete och havre och gör drivmedel. Det som blir över blir foder som säljs. Utöver det får man koldioxid som man har gjort en saminvestering kring, så den buteljeras och säljs vidare. Nu har de dessutom lagt till ett steg där de tar ut gluten först. Det betyder fyra intäktsströmmar på samma mängd råvara, säger Emma Dalväg.

Logiken är enkel men kraftfull: när resurserna blir dyrare och mer osäkra gäller det att tjäna så mycket pengar som möjligt på varje kilowattimme, varje kubikmeter vatten och varje ton råvara som passerar genom anläggningen.

Lärdomar från livsmedelsbranschen

Studien visar att livsmedelsbranschen sticker ut bland branscher. Den är energiintensiv, beroende av vatten och samtidigt direkt utsatt för klimatförändringar. Torka i Sydamerika påverkar kaffeskördar, översvämningar i södra Europa slår mot frukt och grönsaker, och perioder av vattenbrist i delar av Sverige gör att verksamheter kan få nej till att använda mer vatten.

Samtidigt är utrymmet att höja priserna mot slutkund begränsat, eftersom matpriser är politiskt känsliga och hushållen redan är hårt pressade.

– Livsmedelsbranschen blir lite av en temperaturmätare. Det som är på väg att hända i resten av näringslivet syns ofta här först. Trycket blir så tydligt att man tvingas hitta nya sätt att bli mer robust och använda resurserna smartare, säger Emma Dalväg.

Men hennes slutsats är att lärdomarna gäller betydligt fler än livsmedelsföretag.

– Jag skulle egentligen säga att alla slutsatser vi har dragit går att översätta till andra branscher. Är du beroende av resurser – energi, vatten, råvaror – och verkar i en omvärld som inte kommer bli mer stabil framåt, då behöver du börja tänka mer cirkulärt och titta på symbioslösningar, säger hon.

För energiintensiva verksamheter i Göteborgsregionen kan det handla om att ta vara på lågtempererad spillvärme i lokala system i stället för att förlita sig enbart på jungfrulig energi. För tillverkande industri kan det handla om att hitta mottagare för restmaterial eller processvatten. För fastighetsägare kan symbios handla om att bygga kvarter där olika verksamheter använder varandras överskott.

Sotenäs marina kluster, där restströmmar från fiskindustrin har blivit grund för nya företag, och kemiklustret i Stenungsund lyfts ofta fram som förebilder. De visar att värden kan frigöras när man börjar se över gränsen till grannen i stället för att optimera varje bolag isolerat.

Nya glasögon – och en konkret startpunkt

För många företag är det första hindret mentalt.

– Det linjära sättet att driva affärer fungerar fortfarande för många, och har varit väldigt lönsamt. Så att kliva ur det tankesättet är en tröskel i sig. Jag brukar prata om att man behöver sätta på sig ett par nya glasögon, säger Emma Dalväg.

De glasögonen handlar om att se företagets verksamhet genom en annan karta: inte bara produkter och kunder, utan flöden av energi, vatten och material – in, ut och emellan processer.

Ett konkret första steg är att börja där påverkan och potential är som störst.

– Jag brukar föreslå att man börjar med det som är stort och dyrt. Var har vi stora eller dyra inköp som skulle kunna ersättas med sekundära flöden? Var har vi stora eller dyra flöden ut, som är kostsamma att hantera? Där är det oftast lättare att få ihop en affär, säger hon.

Samtidigt finns det flöden som är så billiga eller “osynliga” att de lätt glöms bort – som ånga som ventileras ut, lågtempererad spillvärme eller vatten som man tar för givet att det alltid finns.

– Vatten är ett bra exempel. Det kan vara billigt – tills det plötsligt inte finns. Det är en hyperlokal fråga: sitter du på en plats där det redan är ansträngt, blir riskerna helt annorlunda än om du sitter vid en älv med gott om vatten, säger Emma Dalväg.

Hennes råd är att kombinera en enkel “riskkarta” över egna flöden med konkret inspiration från andra.

– Lite grundläggande kunskap och några exempel som ligger nära ens egen verklighet gör stor skillnad. Sen handlar det om att förstå vilken roll man vill ta: vill vi bygga en egen affär kring våra restflöden, eller vill vi samarbeta med någon annan som tar över? Det finns inget rätt eller fel – men man behöver tänka igenom det, säger hon.

Och alla symbioslösningar måste inte börja stort.

– Om det inte är klockrent direkt, testa i liten skala. Ett pilotprojekt kan bygga erfarenhet, testa tekniken och visa internt att det fungerar. Det sänker trösklarna och gör det lättare att ta nästa steg, säger Emma Dalväg.

Business Region Göteborg som facilitator

I det arbetet kan vi på Business Region Göteborg spela en viktig roll. Vi har ett uppdrag att arbeta med industriell symbios och följa utvecklingen inom området, just för att ge företag i regionen bättre beslutsunderlag och inspiration.

– Det finns mycket stöd att få. Dels handlar det om att hjälpa företag att koppla ihop sin upplevelse av en stökig omvärld med att det faktiskt finns cirkulära lösningar och symbioslösningar. De flesta har inte gjort den kopplingen ännu. Dels handlar det om att någon ibland behöver lyfta blicken och titta på helheten, säger Anastazia Kronberg näringslivsutvecklare på Business Region Göteborg.

Hon beskriver rollen som en facilitator: någon som ser mönster och möjligheter över flera företag och hjälper till att ställa de första frågorna. Vad skulle exempelvis gå att göra med allt drav från regionens bryggerier? Finns det fler affärer i det tekniska vattnet från Gryaab? Var finns restvärme som ingen tar hand om idag?

– För företag i Göteborgsregionen kan första steget vara så enkelt som att göra en intern inventering av stora resursposter och restflöden – och sedan ta kontakt med oss för att diskutera möjliga symbioslösningar, samarbeten eller pilotprojekt, säger Anastazia.