Tidigare idag publicerade vi på Grönt Samhällsbyggande ett pressmeddelande från Skogsindustrierna – där VD Viveka Beckman kommenterade en demoskop undersökning att knappt 2 av 10 svenskar känner till att dubbelt så många nya träd planteras jämfört med vad som avverkas.
Nu ger sig tre oberoende röster sig in i debatten om den svenska skogen:
”Viveka Beckeman, vd för Skogsindustrierna, ber de som svartmålar svensk skogsindustri att lägga av. Det var på tiden! Äntligen får vi se skogsbolag vars olagliga kalhyggen spolar bort vägar och järnvägar ställas till svars! Äntligen får vi se olagliga avverkningar av gammelskog fördömas av hennes organisation, som nu städar framför egen dörr och riktar sanktioner mot fuskande skogsbolag vars maskiner lever rövare bland utrotningshotade fjärilars och flodpärlmusslors sista lokaler!
Äntligen säger chefen för Skogsindustrierna ifrån till de skogsbolag som tar mer betalt för sina FSC-märkta produkter utan att uppfylla de miljökrav som FSC står för.
Äntligen kräver chefen för Skogsindustrierna att de bolag hon företräder lär sig hur man fyller i en korrekt avverkningsanmälan – även kolumnen om hänsyn till naturvärden, kulturmiljöer, fornlämningar och rennäringen.
Kort sagt: Äntligen ska de vars handlingar svartmålar svenskt skogsbruk få veta att Skogsindustrierna fått nog!
Rötäggen bland skogsbolagen som drar ner svensk skogsindustris fana i körskadespåren kvicksilvriga dy ska nu få räfst och rättarting!
Eller ..? Inte? Va? Är det till de ansvarsfulla medborgarna som uppmärksammat de planerade illegala avverkningarna på våra sista naturskogar hon riktar sin appell? Nu förstår jag inte alls. Men de har ju inte svartmålat? De har ju bara sagt som det är.”
Lisa Åstrand, Väjern
”I Sverige finns inga skogar – det finns bara industriskogar. Detta måste man kunna förstå, inse och kunna ta till sig för att kunna begripa det jobb som Naturvårdsverket, forskare och miljörörelser gör. Om Skogsindustriernas vd Viveka Beckeman kan se skillnaden mellan en äng och en åker kanske hon också kan förstå skillnaden mellan en skog och en industriskog.
Men man måste vara van vid att uppleva naturen för att förstå vilka värden vi pratar om. Är man inte van ser man att något är grönt och skiljer inte på slybeväxta hyggen, julgransplantager eller annat. Jag förstår att du har din roll att bevaka och bevara, men det är olyckligt att hänga kvar i gamla metoder som att smutskasta och förminska.
Då hänger man inte med i tiden – någon måste börja dra ut huvudet ur sanden och ta till sig att vi alla måste samarbeta om vi ska kunna klara det som går under namnet klimatkrisen.
Jag har också läst på Lunds universitet, men jag studerade till ekolog och miljöjuridik för Staffan Westerlund. Jag är lite äldre än du och tillhör dem som hoppades på Brundtland-rapporten som kom innan du var vuxen.
Jag har jobbat i de sista skogarna i Norrland innan allt blev ett enda stort hygge – jag har sett så sent som på 80-talet skogar som du inte skulle kunna föreställa dig fanns i Sverige. I dag är allt borta. På det ytliga 80-talet fanns det kanske inte så många som förstod sambanden mellan klimat och fungerande ekosystem.
Men att inte förstå det i dag är mer än pinsamt – och äventyrar allas vår framtid. Ordet ekosystem har ju kidnappats av ekonomin – jag tror du förstår vad jag menar. Vad jag vill? Mer ödmjuk hänsyn av dig för dem som ger sina liv och karriärer, inte för makt eller status eller pengar, utan för att försöka bibehålla de sista resterna av det som eventuellt fortfarande kan bidra till att stabilisera så att vi kan andas frisk luft, dricka rent vatten och ha ogiftig jord att odla vår mat i. Läs och begrunda – och hör gärna av dig!”
Sanne Godow, ekolog
”Viveka Beckeman, vd för intresseorganisationen Skogsindustrierna, ger på DN Debatt intrycket att miljörörelsen och Naturvårdsverket bidragit till den svenska skogsindustrins dåliga rykte vad gäller miljöarbetet, vilket i sin tur medfört att internationella storföretag som Nestlé slutar köpa in förpackningar.
Jag har under hösten rest i Mellansveriges skogsbygder, sett kalhyggena och försökt klättra i spåren efter avverkningsmaskinerna. Om detta är det som Beckeman framhåller som ett ”hållbart skogsbruk” har skogsindustrin ett problem. Det är som att man inte förstår förutsättningarna för sin verksamhet.
Varför inte engagera sig i en dialog med sina brukare för att gemensamt hitta en väg framåt?
Lübeckmetoden, till exempel, är ett sätt att bruka skogen varsamt och lönsamt, men samtidigt behålla skogen som en plats för återhämtning. För att använda ett populärt begrepp är det ett svenskt kärnvärde att vistas i och hämta kraft till vardagsslitet ur skogen. Ett hållbart skogsbruk tar hänsyn till också dessa värden, inte bara ekonomi.
Det dåliga förtroendet har skogsindustrin skapat alldeles på egen hand.
Beckeman vill också att regeringen tar Naturvårdsverket i örat så rapporteringen blir gynnsammare för skogsindustrin. I så fall vore det lämpligt att ta in synpunkter också från andra miljöpåverkande näringar hur de vill uppdatera rapporteringen. Eller kanske bara låta Naturvårdsverket fortsätta vara oberoende.”
Jörgen Carlsen, Stockholm