Den globala användningen av naturresurser fortsätter att öka samtidigt som stora mängder material lämnar industrins kretslopp som avfall. Men mycket av det som idag betraktas som förbrukat skulle istället kunna återanvändas, renoveras eller återvinnas. För industrin innebär utvecklingen mot mer cirkulära materialflöden därför inte bara miljömässiga möjligheter – utan även ekonomiska.
Siffror från FN miljöprogram UNEP visar hur omfattande utvecklingen är. Utvinningen av jordens naturresurser har mer än tredubblats under de senaste 50 åren. Om utvecklingen fortsätter utan tillräckliga förändringar bedömer UNEP att den globala resursutvinningen kan öka med nästan 60 procent mellan 2020 och 2060, från omkring 100 till 160 miljarder ton årligen.
Det framgår av Global Resources Outlook 2024, framtagen av International Resource Panel inom UNEP. Rapporten pekar samtidigt på behovet av att förändra hur resurser produceras och används, så att material kan behålla sitt värde under längre tid.
Europa använder omkring 14 ton material per person
Även inom EU finns stora möjligheter att använda resurser effektivare. Europeiska miljöbyrån, EEA, konstaterar att varje EU-medborgare fortfarande använder omkring 14 ton material och genererar cirka 5 ton avfall per år. EEA bedömer nivåerna som ohållbart höga och konstaterar att EU ännu inte har genomgått övergången till en ekonomi med låg materialintensitet och mindre avfall.
Samtidigt återvinns en betydande del av Europas avfall. EEA uppger att nästan hälften av det avfall som genereras återvinns. Problemet är att en hög återvinningsgrad inte automatiskt innebär att materialanvändningen blir cirkulär.
Eurostats senaste statistik visar exempelvis att endast 12,2 procent av de material som användes inom EU under 2024 kom från återvunnet material. Det var visserligen den högsta nivån som uppmätts, men innebär samtidigt att en mycket stor del av Europas materialbehov fortfarande tillgodoses på annat sätt.
Återbruk kan behålla mer av produktens värde
För industrin finns ytterligare en viktig dimension: allt behöver inte materialåtervinnas. Maskiner, elmotorer, pumpar, växellådor, elektronik, reservdelar, lastbärare, emballage och andra komponenter kan i vissa fall repareras, renoveras eller användas på nytt.
Skillnaden är betydande. När exempelvis en fungerande industrikomponent återbrukas behålls en större del av det arbete och de resurser som redan investerats i produkten. Vid traditionell materialåtervinning bryts produkten istället ner för att materialet ska kunna användas som råvara på nytt.
EEA pekar också på den stora mängd resurser som redan finns bundna i Europas byggnader, infrastruktur och maskiner. Myndigheten bedömer att Europas så kallade materiallager nästan tredubblades mellan 1970 och 2022 och uppgick till omkring 344 ton per person 2022. Dessa befintliga resurser kan få en viktig roll som framtida källor till sekundära råmaterial.
Från avfallskostnad till ekonomisk resurs
För industriföretag behöver återvinning och återbruk därför inte enbart betraktas som miljöåtgärder. När en maskin får längre livslängd kan behovet av nyinvesteringar minska. Produktionsspill kan sorteras och återföras till produktionen eller säljas vidare.
Reservdelar kan tas tillvara från utrustning som inte längre används och emballage kan cirkulera flera gånger. Det kan innebära lägre material- och avfallskostnader samtidigt som företagens beroende av nya råvaror minskar.
Ytterligare möjligheter uppstår genom industriell symbios. Restmaterial från en verksamhet kan i vissa fall bli en användbar råvara för en annan. Därmed förändras också synen på industriavfall: från något som måste transporteras bort till en potentiell resurs med ett ekonomiskt värde.
En mer cirkulär industri kräver mer än återvinning
Utvecklingen visar samtidigt att återvinning ensam inte är tillräckligt. Produkter och maskiner behöver få längre livslängd, material behöver kunna separeras och återanvändas och företag behöver redan vid inköp och produktutveckling fundera över vad som händer med produkten när dess första användningsområde upphör.
Återbruk, reparation, återtillverkning och materialåtervinning blir på så sätt olika delar av samma cirkulära system. För industrin kan resultatet bli minskad resursförbrukning och mindre avfall, men också lägre kostnader, nya intäktsmöjligheter och mindre beroende av jungfruliga råvaror.
BIld av Friedrich Frühling
