Text: LINK Arkitektur

Vi planerar våra städer för tillväxt, klimat och goda stadsrum i fredstid. Men tänk om vi också var tvungna att planera för en stad under press? Allmän säkerhet och beredskap handlar inte bara om beredskapsplaner och övningar. Det handlar också om hur vi bygger och utvecklar våra städer – och hur vi använder de resurser vi redan har.

De städer vi utvecklar idag ska fungera i årtionden. De ska vara bra platser att bo, arbeta och överleva på – samtidigt som de måste motstå mer oförutsägbarhet. Klimatförändringar, energisäkerhet, demografiska förändringar och en mer krävande säkerhetssituation gör att vi måste tänka bredare kring vad en motståndskraftig stad är.

För beredskap handlar inte bara om planer, övningar och beredskapslager. Det handlar också om hur staden är byggd. Var kritisk infrastruktur finns. Vilka kopplingar finns. Vilka byggnader och områden som kan användas för flera ändamål. Och oavsett om hälsa, brandkår, polis, kommun, fastighetsintressenter, arkitekter och konsulter planerar tillsammans innan lösningar låses in.

Vi har mer resurser än vi tror

Under och mellan våra byggnader finns redan resurser som idag inte ses tillsammans: berghallar, tunnlar, parkeringsanläggningar, källarutrymmen, teknikrum och annan infrastruktur.

I många städer har detta utvecklats under lång tid, genom enskilda projekt och med olika ägare och syften. Detta betyder inte nödvändigtvis att resurserna saknas. Utmaningen är att vi inte alltid har en överblick – eller planerar för hur de kan samverka.

Detta öppnar upp en viktig fråga i framtida stadsutveckling:

Hur kan vi använda det vi redan har, smartare och mer flexibelt?

Det kan handla om att planera befintlig och ny infrastruktur för flera funktioner. En parkeringsanläggning kan vara parkering i vardagen och vara en del av beredskapen vid behov. En idrottshall kan vara en arena för aktivitet och gemenskap dagligen, men ha en annan funktion vid en större incident. Tekniska områden och anslutningar kan planeras så att de också stödjer kritiska samhällsfunktioner.

De bästa beredskapslösningarna är inte nödvändigtvis de som bara ska användas i en kris. Det är lösningar som skapar värde i vardagen – och samtidigt gör staden bättre rustad när den utsätts för extraordinära påfrestningar.

Helsingfors visar vad som är möjligt

Helsingfors har arbetat systematiskt med detta i årtionden. Stadens underjordiska generalplan gör tunnelbanan till en integrerad del av stadsplaneringen. Befintliga och framtida underjordiska områden ses i sitt sammanhang, och planer görs för olika funktioner och framtida behov.

Modellen handlar inte bara om att kartlägga vad som finns under jord. Det handlar om att se områden, infrastruktur, ägande och behov i sitt sammanhang – och om att etablera ett ramverk som gör det möjligt för offentliga och privata aktörer att planera tillsammans över tid.

Karri Kyllästinen från Helsingfors stad har arbetat med utvecklingen av Helsingfors underjordiska stadsplanering i ett antal år. Han delar med sig av sina erfarenheter från modellen under Bergen Urban i dessa dagar.

Det intressanta är inte att andra städer ska kopiera Helsingfors. Det intressanta är vad som blir möjligt när tunnelbanan behandlas som en del av staden – och inte som en samling av enskilda områden.

Tre steg för mer motståndskraftiga städer

Om den allmänna säkerheten ska bli en naturlig del av stadsutvecklingen anser vi att tre steg är särskilt viktiga:

1. Kartlägg vad vi redan har

Vi behöver en bättre överblick över berghallar, tunnlar, parkeringsanläggningar, källarutrymmen och annan relevant infrastruktur. Vad finns där? Vem äger det? Vilka funktioner har det idag – och vilka möjligheter finns för framtida användning?

2. Inkludera säkerhet och beredskap tidigt

Allmän säkerhet kan inte vara något som beaktas när projektet redan är utarbetat. Hälso-, brand-, polis- och andra relevanta intressenter måste involveras tidigt tillsammans med kommunen, fastighetsutvecklare, arkitekter och konsulter. Detta gör att krav, operativa behov och ansvar kan införlivas medan lösningar fortfarande kan formas.

3. Planera för flera användningsområden och flexibilitet

Byggnader och infrastruktur ska i högre utsträckning kunna fylla flera funktioner. Detta ger bättre resursutnyttjande, kan minska behovet av nyinvesteringar och gör beredskapen mer realistisk i en vardag där resurserna är begränsade.

Robusthet är också god stadsutveckling

Detta handlar om mer än säkerhetsåtgärder. Det handlar om god urbanism.

Robusta städer uppstår när vi ser byggnader, landskap, infrastruktur, natur, mobilitet och människors vardag i ett sammanhang. När vi förstår vilka resurser en plats redan har. Och när vi planerar för att behov förändras över tid.

Detta betyder inte att alla byggnader ska kunna bli skyddsrum, eller att alla områden ska planeras med en kris som utgångspunkt. Det betyder att den allmänna säkerheten måste vara en av flera överväganden när vi formar framtidens städer.

En tryggare och mer robust stad skapas inte bara när krisen slår till. Den skapas genom de val vi gör långt innan – i kommunala och detaljplaner, i byggprojekt, i infrastruktur och i samarbetet mellan offentliga och privata aktörer.

Krisberedskap måste därför byggas in i staden. Inte som ett tillägg, utan som en del av hur vi planerar för framtiden.

BIld av Kosti Keistinen