Kampen för att bevara och omvandla fler byggnader är inte bara en fråga för specialister, utan för oss alla. När vi river byggnader som ännu inte är uttjänta upplever vi en känslomässig förlust. Historien som byggnaderna bär på och skönheten i den byggda miljön är en del av det som formar oss som människor. Det menar arkitekten och författaren Anna María Bogadóttir, som gästar Building Green CPH, Nordens största evenemang om hållbarhet inom byggsektorn, i Köpenhamn den 28–29 oktober.
Anna María Bogadóttir är framför allt känd för verket ”Jarðsetning”, som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2024. Boken gavs ut på svenska under titeln ”Jordfästning” i mars 2026.
Boken är en del av ett konstprojekt som tar sin utgångspunkt i rivningen av Industribankens huvudkontor i Reykjavik, som skulle ersättas av ett hotell. Under ett halvår dokumenterade Anna María Bogadóttir rivningen av den endast 50 år gamla byggnaden i en dokumentärfilm som kom ut 2021.
Inför rivningen genomförde hon en avskedsceremoni i form av en performance där hela byggnaden lystes upp med ljus som strålade ut över staden. Hon ville få oss alla att inse vad vi förlorar när vi river byggnader som ännu inte har nått slutet av sin livslängd.
Förlust av historia och mångfald Rivningen av bankbyggnaden fick Anna María Bogadóttir att börja fundera över flera frågor: Varför blir jag så känslomässigt berörd av att den här byggnaden ska rivas? Och varför river vi byggnader? Vilka drömmar ligger bakom rivningarna?
Bankbyggnaden var ett uttryck för 1960-talets modernism och tron på framsteg genom nybyggnation. Enligt Anna María Bogadóttir blev byggnaden därmed på sätt och vis ett offer för samma ideologi som den själv representerade.
Hon påpekar samtidigt att särskilt kontors- och industribyggnader är utsatta eftersom vi har svårare att uppskatta den typen av arkitektur. Konsekvensen blir en minskad mångfald i vår byggda miljö, en utveckling som Anna María Bogadóttir jämför med förlusten av arter och den pågående krisen för biologisk mångfald:
– När vi förlorar mångfald förlorar vi förståelsen för den historia vi är en del av. Vi förlorar också materialkvaliteter, estetiska kvaliteter och de erfarenheter som byggnaden förkroppsligar. Det ger oss människor en känsla av förlust som kan jämföras med ett trauma.
Ett nytt språk behövs för att nå fram till människor Anna María Bogadóttir började skriva om rivningen av bankbyggnaden i Reykjavik i en akademisk artikel, men insåg att det behövdes en annan form och ett annat sätt att berätta.
– Om vi ska förändra vår byggkultur behöver vi data. Men vi glömmer den känslomässiga delen av människans liv, som vi inte kan mäta i siffror. Och det var just den känslomässiga förlusten jag ville fånga.
Utöver en masterexamen i arkitektur har Anna María Bogadóttir en masterexamen i kulturstudier och har under flera år arbetat med kultur- och konstprojekt. Hon insåg att hon behövde hitta en litterär och personlig röst för att kunna engagera människor utanför byggbranschen.
– Jag ville göra det lättare att engagera sig i frågor om rivning och ombyggnad och göra frågan tillgänglig för människor utanför branschen. Jag vände mig till litteraturen, där berättaren guidar läsaren genom en process. Jag ville skapa ett rum där jag berättar inifrån och ut, så att människor kunde identifiera sig med personen i rummet, till skillnad från det analytiska, akademiska perspektivet.
Verket har sedan dess fått stor uppmärksamhet, bland annat från byggherrar som har beskrivit det som en ögonöppnare när det gäller de enorma mängder material som går till spillo vid rivningar. ”Jordfästning” har dessutom blivit kurslitteratur på arkitektutbildningar i Norden.
Vi måste ta ställning till vilka byggnader vi vill behålla Anna María Bogadóttir ser tecken på ett växande intresse för att bevara och omvandla befintliga byggnader, men efterlyser en övergång från diskussion till handling. Hon menar att vi behöver vända upp och ner på själva synsättet kring bevarande.
– I dag pekar vi ut särskilda byggnader som ska bevaras, i linje med Venedigcharteret från 1964. Vi behöver vända på det synsättet så att byggnader får stå kvar, såvida det inte finns starka skäl som gör en rivning oundviklig. På så sätt säkerställer vi att det inte bara är de byggnader vi anser vara estetiskt vackra som bevaras, utan även kontorsbyggnader som bankbyggnaden. De kan då finnas kvar för eftervärlden som viktiga vittnesbörd om en historisk epok och ideologi som vi människor förstår oss själva som en del av.
Anna María Bogadóttir utvecklar sina tankar om ombyggnad och rivning när hon talar på Building Green CPH den 29 oktober 2026.
