Att sanera mark är en tvärvetenskaplig utmaning som behöver kompetens inom främst kemi, geologi, ekotoxikologi, miljömedicin, teknik, projektledning och juridik. Som tur är har vi flera nätverk som knyter ihop dessa kompetenser.

I Norge finns Miljöringen, i Danmark ATV och i Finland MUTKU. Hos oss heter det Nätverket Renare Mark.

– Vi samlar sakkunniga från alla discipliner för att tillsammans lösa de ofta komplexa utmaningarna. Det finns så många kunniga inom respektive ämnesområde men vi når längre om vi förstår varandras perspektiv och utvecklas tillsammans, och här har nätverket en viktig roll, säger Linda Karlsson, ordförande för Nätverket Renare Mark.

Nätverket är med andra ord en plattform för alla aktörer inom området. Branschfrågor lyfts och diskuteras. Tillsammans driver man frågorna framåt.

Och det behövs. Enligt SGU finns omkring 80000 förorenade områden i landet. Ungefär ett tusen av dessa bedöms medföra mycket stora risker och behöver sannolikt åtgärdas. Ytterligare cirka sju tusen bedöms utgöra stor miljö- och hälsorisk och skulle också behöva åtgärdas.

Mycket kvar

Under senare decennier har åtskilliga gamla industriområden sanerats, men det finns alltså många kvar. Dessutom bör markexploatörer ta höjd för att markområdet där byggen planeras kanske är förorenat. Förorenade marker som hittills inte har upptäckts kan komma att adderas till vår miljöskuld. Om inte annat behövs ibland en markundersökning för att bekräfta att det är fritt fram att bygga utan sanering.

Kompetensen som samlas i Nätverket Renare Mark representerar bland annat kommuner, myndigheter, jurister, forskning och utbildning, aktörer inom behandling, sanering och mottagning, konsulter, bygg- och fastighetsbolag samt aktörer inom analys- och mätteknik. Det som förenar medlemmarna är att alla arbetar med, och vill utveckla arbetet med, efterbehandling av förorenade områden (mark och vatten). Kontakten med och/eller närheten till vatten gör att det handlar om föroreningar i både mark (jord, berg och grundvatten) och vatten (ytvatten och sediment). Även byggmaterial kan vara förorenade.

Nätverket Renare Mark ska inte jämställas med en branschorganisation. Nätverket är en obunden intresseorganisation och svarar inte på remisser eller ordnar utbildningar. Däremot genomförs möten och seminarier där avsikten är att samlas kring aktuella frågor samt just att nätverka – knyta ihop experter från alla nödvändiga sakområden.

Varje år arrangeras ett vårmöte, en två-dagars konferens kring efterbehandling av föroreningar i mark och vatten, och detta år deltog nära sex hundra medlemmar. Tillsammans med de nordiska motsvarigheterna genomför Nätverket Renare Mark vartannat år även en konferens – NORDROCS – där aktörer från hela Norden träffas. I september hålls denna i Norge och 2024 blir det dags för Sverige.

Nätverket Renare Mark har även fem regionala avdelningar: Norr, Mälardalen, Väst, Öst och Syd. Beroende på geografi är behoven lite olika och genom de regionala avdelningarna kan idéer och synpunkter över hela landet lättare fångas upp. Nätverket har också startat en tematisk avdelning för sediment och vatten för att öka kunskapen och skapa kontaktytor för de som arbetar med dessa frågor. Seminarier och studiebesök ordnas på nationell eller regional nivå där olika aktörer i branschen delar med sig av kunskaper och erfarenheter.

– Att träffas kring sakfrågor på möten, seminarier och konferenser är ett sätt att nätverka och exempel på där vi i Nätverket Renare Mark kan bidra till ökad kunskap och ökat kunskapsutbyte, fortsätter Linda Karlsson.

Nätverket Renare Mark förmedlar frikostigt nyheter inom sakområdet genom länkar på hemsidan och via nyhetsbrev till sina medlemmar. Nätverket Renare Mark förmedlar även kontakter till företag, myndigheter och andra organisationer som kan vara av intresse för den som vill komma i kontakt med någon särskild aktör som arbetar med efterbehandling av förorenade områden.

Nya vägledningar

På hemsidan lägger nätverket ut aktuella blänkare:

Sveriges geotekniska institut har kommit med rapporten ”Vattenrelaterade bestämmelser och miljömål att grunda övergripande åtgärdsmål på. Underlag till vägledning om riskbedömning av förorenade sediment”, detta efter att ha fått regeringsuppdraget om förorenade sediment – RUFS. SGI vill ha synpunkter på rapporten.

SGI har också – och nu på remiss – skickat ”Vägledning 6 Riktvärden för PFAS i mark och grundvatten”. Målgrupperna för denna är tillsynsmyndigheter, konsulter och verksamhetsutövare i deras arbete med områden förorenade av PFAS. Den förra vägledningen 2015 visade enbart preliminära riktvärden. Sedan dess har EU:s myndighet European Food Safety Authority EFSA publicerat tolerabelt veckointag (TVI) av PFAS för människa. SGI föreslår mot bakgrund av dessa skärpt riktvärde som gäller för summahalten av PFHxS, PFOS, PFOA och PFNA. Vägledningen har också ett förslag på metodik för att beräkna summahalten.

– Vägledningen är mycket efterlängtad och vi hoppas att den blir fastställd i slutet av året, säger Linda Karlsson.

PFAS är en vansklig grupp av ämnen eftersom de är vattenlösliga och därmed har hög spridningspotential i mark och i vattenmiljöer. I många länder kommer skärpta riktvärden (för miljöer) och gränsvärden (för dricksvatten). Omfattande forskningsinsatser görs i Sverige genom bland andra SGI, Sveriges geologiska undersökning SGU, Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet SLU, Örebro universitet och Sveriges ledande entreprenörer och konsulter, men även internationellt, för att utveckla både provmetoder och reningstekniker.

Överväg alternativa metoder

Då mark ska saneras, och det kan handla om olika typer av föroreningar, ser vi i gemen framför oss ett schaktningsarbete. Detta kanske förefaller mest adekvat för att bli kvitt problemet och är kanske det alternativ som känns mest naturligt i bygg- och anläggningsbranschen. Men faktum är att i flera fall är sanering i marken på plats att föredra – sanering in situ. Och i fall där berg är förorenat närmast nödvändigt.

– Detta är en fråga vi diskuterade i branschen för tjugo år sedan och fortfarande diskuterar, berättar Linda Karlsson. Under tiden har fler schaktfria metoder tagits fram och branschen har blivit duktigare på dessa, men fortfarande genomförs de flesta saneringar genom schakt.

De senare behövs fortsättningsvis, men oftare än vad som blir fallet bör alternativa saneringsmetoder övervägas. Bland dessa kan nämnas markluftning, jordtvätt, porgasextraktion, kemisk oxidation, termisk behandling och fytosanering.

– För att klara dagens och morgondagens utmaningar måste vi samverka och för att samverka behöver vi nätverka. Tillsammans kan vi utveckla allt mer hållbara saneringsmetoder. Därför behövs vi och våra motsvarigheter i andra länder, avslutar Linda Karlsson, ordförande för Nätverket Renare Mark.