Trots det är det dyrt att producera. Föreningen av två väteatomer (H2), som också är det vanligaste grundämnet vi känner till, stavas vätgas. Företaget H2Pro med säte i den israeliska hamnstaden Haifa arbetar på att ta fram sk. grön vätgas.
Nu kommer framställningen av billig vätgas i stora mängder vara en av förutsättningarna för den gröna omställningen. Framför allt behövs den för framställningen av fossilfritt stål men även för tillverkning av konstgödsel. I H2Pro:s labb forskar man just nu på hur man ska kunna göra tillverkningsprocessen billigare och mer konkurrenskraftig. Man måste, enkelt utryckt, använda mindre el för att producera en viss mängd vätgas för att få ner kostnaderna.
H2Pro arbetar på att få ner kostnaden per kilo vätgas till en euro. Dagens kostnader ligger 4-10 gånger högre.
H2Pro har lockat till sig en rad namnkunniga investerare: Bill Gates har via sitt bolag Breakthrough Energy investerat, Singapore-baserade fonden Tamasek, biltillverkaren Hyundai. Totalt har H2Pro hittills tagit in runt en miljard kronor. Målsättningen är att ha en första fabrik färdig inom ett år och de första större fabrikerna ska byggas 2024/2025.
På våra breddgrader arbetas det också: Neste – producent av förnybar diesel, förnybart flygbränsle samt råvara till polymer- och kemikalieindustrin satsar stor på grön vätgas:
I linje med företagets ambition att nå koldioxidneutral produktion år 2035 arbetar Neste på ett 120 MW elektrolysprojekt för att producera grön vätgas vid raffinaderiet i Borgå i Finland. Företaget har inlett den första tekniska fasen av projektet, och med ett investeringsbeslut som kommer att fattas 2024 kan grön vätgasproduktion börja så snart som 2026.
– Att minska koldioxidutsläppen från befintlig vätgasproduktion genom att ersätta grått (fossilt) väte med förnybart väte kommer bli centralt för att minska industriutsläppen. Grå vätgas används idag inom industrin, i allt från stålproduktion till transporter, säger Outi Ervasti, vice ordförande för förnybar vätgas på finska Neste.
Lagstiftare fortsätter dock att spela en avgörande roll.
– Både tillgång och efterfrågan på grön vätgas måste för närvarande tydligt regleras för att bilda ett stabilt ramverk som kan ligga till grund för investeringsbeslut, påpekar Ervasti.
– Stöd till tillgångssidan kan ske genom investeringsincitament, medan efterfrågan kan stödjas genom obligatorisk användning av förnybara bränslen, samt genom att se till att kostnaden för koldioxidutsläppen återspeglas i prissättningen på fossila bränslen.
Dessutom är det viktigt att elnät, rörledningar och lagring samt andra infrastrukturkomponenter, utvecklas och underhålls för att tillgodose industrins behov. Tillståndsprocesserna måste vara snabba och transparenta. I slutändan krävs det ett nära samarbete mellan politiska makthavare och industrin för att man ska kunna skapa positiva affärsmässiga argument för grön vätgas och se till att den kan användas i stor skala.
