Östersjöregionen har goda förutsättningar att ta en ledande roll i omställningen till klimatsmarta marina bränslen. Men höga kostnader, osäkra tidsplaner och svaga politiska signaler gör att omställningen riskerar att gå betydligt långsammare än klimatmålen kräver, visar en ny rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet.
– Sjöfarten är en av de branscher som har svårast att ställa om till fossilfri drift. Vår rapport visar att vätgasbaserade elektrobränslen – som elektroammoniak och elektrometanol – på sikt kommer att vara centrala för att nå klimatmålen, säger rapportförfattaren och sjöfartsforskaren Linda Styhre vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
En ny omfattande kartläggning inom Interreg-projektet ”H2Derivatives@BSP” visar att det planeras närmare 300 vätgasrelaterade projekt runt Östersjön, och flera länder positionerar sig som framtida producenter och exportörer. Långt ifrån alla projekt kommer att förverkligas, men Sverige bedöms ha särskilt goda förutsättningar att utveckla elektrobränslen tack vare starka industrikluster, fossilfri elproduktion och tillgång till biogen koldioxid.
– Sverige har mycket att vinna på att bygga upp en inhemsk produktion av elektrobränslen. Det stärker energisäkerheten, skapar nya värdekedjor och kan ge Sverige en framtida exportroll för fartygsbränslen, samtidigt som sjöfarten får tillgång till de förnybara bränslen som behövs, fortsätter Linda Styhre.
Hamnarna i Östersjöområdet väntas få en nyckelroll som framtida energihubbar. Många hamnar planerar redan för lagring och bunkring av nya bränslen, men fler åtgärder krävs omgående för att Sverige inte ska riskera att komma efter i omställningen.
Forskarna pekar särskilt på att hamnar behöver stärka elnätanslutningar samt öka samarbetet med såväl bränsleproducenter och rederier för att förstå vilken bränsletyp och lösningar som efterfrågas.
Aktörer tvekar att investera
Rapporten visar att både energibolag och hamnar ser de nya bränslena som nödvändiga på lång sikt. Men produktionen av elektrobränslen är ännu kostsam, och aktörer tvekar att investera när de inte vet hur stor efterfrågan blir eller vilken bränsletyp som kommer dominera.
EU-regelverk som FuelEU Maritime, EU ETS och AFIR spelar en viktig roll för att driva på omställningen, men bedöms inte räcka för att få i gång tillräcklig inhemsk europeisk produktion de närmaste åren.
– Regleringarna är avgörande, men är i dag otillräckliga. För att kunna bygga de första stora produktionsanläggningarna behövs finansiellt stöd och riskdelning, tydligare styrmedel och snabbare tillståndsprocesser. Så kan vi accelerera omställningen och nå klimatmålen i tid, avslutar Karl Jivén, rapportförfattaren och sjöfartsexpert vid IVL.
Ladda ner rapporten: H2-derivatives market demand analysis for Baltic Sea Ports
