Royal Institution of Chartered Surveyors (RICS) har nyligen publicerat sin hållbarhetsrapport för 2025, och bilden för gröna byggnader blir svagare. Efterfrågan på hållbara fastigheter svalnar i de flesta regioner, många projekt stannar upp på grund av höga initiala kostnader och osäker återbetalning, och nästan hälften av byggbranschen mäter fortfarande inte koldioxidutsläppen i sina projekt – en andel som faktiskt har ökat under det senaste året.

Energieffektivitetsexperter från Exergio, ett företag som utvecklar AI-verktyg för energieffektivitet inom fastigheter, säger att sektorn inte har fastnat på grund av bristande ambition utan på grund av att tre systemiska misslyckanden – stannad efterfrågan, oklart ekonomiskt värde och svag operativ uppföljning – fortfarande är olösta.

Donatas Karčiauskas, VD för Exergio, tillägger att utan skalbar, AI-driven optimering av den dagliga verksamheten kommer även certifierade eller renoverade byggnader att fortsätta missa klimat- och prestandamål.

Den globala efterfrågan på hållbara byggnader har sjunkit i flera år nu, och den senaste RICS-rapporten visar ytterligare en minskning från 41 % till 30 %. Investerare och utvecklare skyller oftast på oklar avkastning: 35–46 % anger osäker avkastning på investeringen, återbetalningstider eller driftsbesparingar som sitt främsta hinder för investeringar.

– Investerare är inte emot att bygga hållbart – de behöver bara bevis på att det lönar sig. Om ett projekt kräver dyra material, utrustning och certifieringar men den verkliga prestandan inte leder till mätbara besparingar, varför skulle någon skala upp det? Tills byggnader kan visa tydlig, verifierbar avkastning kommer efterfrågan att fortsätta minska, säger Donatas Karčiauskas.

Med hjälp av AI för att optimera befintliga system minskar Exergio vanligtvis energianvändningen i stora kommersiella byggnader med upp till 30 %, vilket motsvarar mer än 1 miljon euro i årliga besparingar – den typ av bevis som investerare letar efter. Men pengar är inte det enda problemet, visar rapporten.

RICS-data visar en växande klyfta mellan vad hyresgäster värdesätter och vad investerare prioriterar. Hyresgäster föredrar prestanda – 94 % anger inomhusmiljökvalitet och 88 % anger energieffektivitet som högsta prioritet – medan investerare fortfarande fokuserar på certifiering (86 %) och motståndskraftsegenskaper (78 %).

Marknaden talar om hållbarhet som om det vore en sak, men i praktiken jagar olika aktörer olika mål, enligt Karčiauskas.

– Hyresgäster bryr sig om hur en byggnad fungerar; investerare bryr sig om hur den är märkt. Tills prestanda och certifiering pekar i samma riktning kommer vi att fortsätta bygga tillgångar som ser hållbara ut på pappret men inte levererar det i praktiken. Den verkliga lösningen är att mäta vad som händer inuti byggnaden, varje dag – det är då båda grupperna äntligen får vad de betalar för, förklarade Karčiauskas.

RICS-rapporten visar att den här typen av mätning fortfarande är undantaget, inte regeln. I regionerna mäter ungefär hälften av de svarande inte alls inneslutet kol, och endast cirka 16 % säger att deras bedömningar ändrar designval. Bara 17 % anser att branschen har tillräcklig kunskap om hållbarhet, och endast 10 % är mycket bekanta med metoder för hellivscykelkol.

Karčiauskas tror att detta beror på att respondenterna inte vet hur man mäter utsläppen:

– Man kan inte förbättra det man inte mäter, och man kan inte mäta det man inte har kompetens att bedöma. Just nu bygger de flesta koldioxidbeslut på antaganden istället för verkliga bevis.

Enligt hans åsikt är kombinationen av saknade koldioxiddata, begränsad expertis och inkonsekventa mätningar just där AI kan påskynda framstegen. AI-system kan samla in prestandadata automatiskt, tolka dem utan specialiserad utbildning och justera byggsystem kontinuerligt – något som mänskliga team inte kan göra i stor skala.

– AI täcker gapet som branschen inte kan täcka på egen hand. Den bevisar avkastning på investeringen med verkliga prestandadata, anpassar vad hyresgästerna vill ha med vad investerare betalar för och automatiserar optimering som idag kräver knapp expertis. Om vi ​​vill att hållbarhetsmål ska bli verkliga resultat är detta den enda hävstången som är tillräckligt stor för att fungera i stor skala, avslutade Karčiauskas.

Bild: Louise Dav