IVL Svenska Miljöinstitutet har undersökt hur ett nationellt system kan utformas för att kartlägga mängder av kritiska råmaterial i produkter och avfall. Syftet är att skapa bättre förutsättningar för framtida återvinning av värdefulla metaller som idag går förlorade.

– Kunskapen är fortfarande låg när det gäller hur mycket kritiska råmaterial som faktiskt finns lagrade i produkter och infrastruktur runt omkring oss – och som inte återvinns. Det försvårar beslut både om investeringar i nya återvinningsanläggningar och införandet av nya styrmedel för ökad cirkularitet, säger Christian Junestedt, expert på kritiska råmaterial på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Tillgången till kritiska råmaterial är avgörande för Sveriges och EU:s omställning, konkurrenskraft och säkerhet. De klimatvänliga energiteknikerna – vindkraftverk, solceller och elfordonsbatterier – kommer fortsätta att kräva mycket stora mängder av både basmetaller och sällsynta jordartsmetaller. Det här är en viktig anledning till införandet av EU:s akt om kritiska råvaror, som bland annat just ställer krav på nationell kartläggning.

– Därför är det viktigt att flöden av kritiska råmaterial blir mer cirkulära. Enligt Sveriges strategi för en cirkulär ekonomi ska primära råmaterial så långt det är möjligt ersättas av resurser som används effektivt i cirkulära flöden, säger Erik Lindblom, senior projektledare på IVL.

I projektet Nationellt kartläggningssystem av kritiska råmaterial för rapportering och hållbar råvaruförsörjning (KR:RR), har IVL tillsammans med aktörer inom gruv-, metall- och tillverkningsindustrin tittat på hur ett nationellt kartläggningssystem för sekundära kritiska råmaterial kan utformas. Systemet fokuserar på var olika material finns och när de kan bli tillgängliga för att återanvändas eller återvinnas.

– Vår huvudsakliga slutsats är att det går att införa ett nationellt kartläggningssystem för sekundära kritiska råmaterial redan idag. Genom att utgå från offentlig statistik om industrins varuproduktion samt import och export, och kombinera dessa data med materialinnehåll och produktlivslängder, kan ett system byggas. Till en början är det nödvändigt att göra ganska grova antaganden om materialinnehåll. Men även om beräknade mängder blir osäkra kommer uppgifter om storleksordningar, och inte minst om mängderna ökar eller minskar över tid, att ge ett värdefullt gemensamt underlag för både myndigheter och näringsliv, fortsätter Erik Lindblom.

Ett sådant system skulle skapa ett gemensamt, transparent och långsiktigt ramverk för att följa utvecklingen och ge det underlag som behövs för att stödja investeringar i återvinning. Projektet rekommenderar att i nästa steg genomföra en pilotstudie med fokus på ett begränsat antal produktgrupper och kritiska råmaterial där dataläget är relativt gott och samhällsnyttan bedöms som stor.

– Vi har haft möjlighet att presentera projektets resultat för Naturvårdsverket, som under lång tid arbetat med cirkularitet och nationell försörjning av kritiska råmaterial och som i dag har ett regeringsuppdrag kopplat till Sveriges implementering av akten om kritiska råvaror. Vår förhoppning är att projektets resultat kan utgöra ett användbart underlag i det fortsatta arbetet.

Ladda ner rapporten: Nationellt kartläggningssystem för sekundära kritiska råmaterial