Osäkerheten kring vad som är en likvärdig märkning i offentlig upphandling riskerar att försvaga hållbarhetskrav och snedvrida konkurrensen. Det visar en ny juridisk rapport från märkningsnätverket ModUpp 2030. Budskapet till upphandlande myndigheter är tydligt: Ställ krav på märkning men säkerställ att likvärdigheten bedömas på riktigt så att upphandlingskraven inte urvattnas.
Rapporten “Likvärdig märkning – om regelverk och praktisk vägledning” analyserar reglerna om likvärdig märkning i LOU (Lagen om offentlig upphandling) och visar att alltför schematiska bedömningar kan leda till att märkningar med lägre eller mindre omfattande krav accepteras i stället för den märkning som efterfrågats. Det riskerar att försvaga upphandlingens styrning mot miljömässig och social hållbarhet – och samtidigt missgynna leverantörer som investerat i mer långtgående märkningar.
– Det är fullt tillräckligt för en upphandlande myndighet att kräva att en produkt eller tjänst har en viss märkning. Den upphandlande myndigheten behöver inte ange vilka krav som ingår i märkningen, men det betyder inte att bedömningen av likvärdighet får vara ytlig utan den måste nå upp till en viss nivå av grundlighet, säger Mathias Sylvan, jurist och rapportförfattare.
Rapportens slutsats är att upphandlande myndigheter inte behöver göra krav på märkning mer komplicerat än nödvändigt – men de behöver vara tydliga med vilken märkning som krävs, och säkerställa att en eventuell likvärdighetsbedömning genomförs tillräckligt grundligt för att uppnå likvärdighet i kravnivå och omfattning. För offentlig sektor är detta avgörande för att märkningar ska fungera som ett skarpt verktyg för omställning.
– För offentliga upphandlare är hållbarhetsmärkningar ett kostnadseffektivt och kvalitetssäkert sätt för att uppnå hållbarhetsmål. Om märkningar med lägre ambitionsnivå godtas som likvärdiga urholkas upphandlingskraven samtidigt som incitamenten för leverantörer att utveckla mer hållbara produkter och tjänster försvagas, säger Sofie E Munteanu, chef Hållbar konsumtion och Bra Miljöval, Naturskyddsföreningen.
Syftet med 2014 års EU-direktiv om offentlig upphandling var att underlätta för upphandlande myndigheter att ställa krav direkt på hållbarhetsmärkningar. Offentliga affärer i Sverige omsätter årligen 1000 miljarder SEK och har stor potential att bidra till både miljö- och tidsvinster.
– Vi vill genom rapporten ge stöd och konkreta exempel på hur likvärdiga märkningar kan hanteras och effektivisera arbetet för upphandlande myndigheter i vardagen. Likaså hoppas vi att rapporten bidrar till att upphandlingspolitiken hamnar högre på agendan i samband med valet i höst, säger Lena Mårdh, projektledare Upphandling & Inköp, Miljömärkning Sverige, som ansvarar för Svanen och EU Ecolabel.
Rekommendationer till upphandlare:
Ange tydligt vilken märkning som krävs.
Säkerställ att eventuella likvärdighetsbedömningar inte är ytliga eller summariska
Godta inte råvarumärkningar som likvärdiga med märkningar som avser hela slutprodukten
Överväg att ställa kravet på märkning som ett kontraktsvillkor för att ge leverantörer mer tid att skaffa märkningen (eller en annan likvärdig märkning)
Ni får, om det är lämpligt, lyfta fram särskilt viktiga krav i märkningen.
Om rapporten: Likvärdig märkning är framtagen för märkningsnätverket ModUpp 2030 och analyserar hur reglerna om likvärdig märkning i offentlig upphandling bör tolkas för att lagstiftningen ska få avsedd effekt.
ModUpp 2030 är ett märkningsnätverk bestående av märkningarna/certifieringarna Bra Miljöval, Svanen, KRAV, EU Ecolabel, Fairtrade, MSC och TCO Certified
Bild: Rapporten “Likvärdig märkning – om regelverk och praktisk vägledning” visar på risken att märkningar med lägre krav accepteras. Det är både är dåligt för miljön och det snedvrider konkurrensen för de företag som investerat i trovärdiga märkningar. Rapporten är skriven av Mathias Sylvan på uppdrag av ModUpp2030, som samlar oberoende tredjepartscertfieringar: Svanen, EU Ecolabel, Bra Miljöval, Fairtarde, KRAV, MSC och TCO Certified
Foto: Miljömärkning Sverige.
