Jorden spolades bort, växtligheten försvann och Gula floden fylldes av sediment. Men idag är en stor del av Kinas berömda Loessplatå grön igen. En av forskarna bakom vändningen, landskapsekologen professor Bojie Fu, får Volvo Environment Prize 2026.
Loessplatån anses ha varit en vagga för den tidiga kinesiska civilisationen. Den bördiga jorden var lätt att odla och gav goda skördar. Men under århundraden har området pressats av intensiv odling och överbetning, vilket har lett till en ekologisk kollaps. Jorden eroderade och landskapet blev en symbol för vad ohållbar markanvändning kan leda till.
Nu har utvecklingen vänt.
Förvandlingen är resultatet av en av världens mest ambitiösa satsningar på att restaurera ett helt landskap. Bakom den ligger också årtionden av forskning om en svår balansgång: Hur återställer man skadade ekosystem utan att förbruka det lilla vatten och andra resurser som både människor och natur behöver?
Bojie Fu har haft en nyckelroll. I fält och genom analyser av hela landskapet har han och hans forskargrupp kartlagt samspelet mellan markanvändning, växtlighet, vatten, jord, biologisk mångfald och människors försörjning.
Bojie Fu är professor i geografi och landskapsekologi vid Research Center for Eco-Environmental Sciences, Chinese Academy of Sciences. Hans forskning visade att restaurering rymmer både möjligheter och risker. Växtlighet binder jorden, lagrar kol och ger livsutrymme åt fler arter. Men fel arter – eller alltför tät plantering – kan förvärra vattenbristen och på sikt hota det landskap man försöker rädda.
Resultaten bidrog till ett skifte: bort från storskaliga planteringskampanjer och mot en mer lokalt anpassad och hållbar markförvaltning. Forskningen gav konkreta svar på vilka arter som bör planteras, var de kan klara sig och hur restaureringen kan fungera tillsammans med jordbruket och lokalsamhällenas behov.
Motståndet från jordbrukarna var ett annat hinder. Många fruktade för sin försörjning om de inte längre fick hålla boskap eller odla som tidigare. Inom det nationella projektet Grain for Green fick därför lokalsamhällen och jordbrukare ekonomisk ersättning.
Resultatet är ett förvandlat landskap. Loessplatån ses i dag som en förebild för torra områden som samtidigt brottas med erosion, vattenbrist, fattigdom, osäker livsmedelsförsörjning och klimatförändringar.
Prisjuryn lyfter fram professor Bojie Fus banbrytande forskning om social-ekologiska system och hållbarhet. Särskilt viktig är hans förmåga att koppla lokal restaurering till global hållbar utveckling. Arbetet på Loessplatån har visat hur vetenskap kan bana väg för återhämtad natur, bättre livsvillkor och effektivare politik i det globala syd.
Vägen dit var varken rak eller snabb. Lokalsamhällen, myndigheter, forskare och internationella partner arbetade tillsammans under lång tid. De första demonstrationsprojekten finansierades av Världsbanken. Därefter stod den kinesiska regeringen för merparten av investeringarna.
Pengar och politiskt stöd var avgörande – men inte tillräckligt. Arbetet följdes hela tiden upp vetenskapligt och metoderna ändrades när resultaten visade att de inte fungerade.
Professor Fus forskning visar att vetenskap kan förvandla höga ambitioner till varaktiga miljöförändringar. Den visar också att ett landskap som har dömts ut som ödelagt kan få en ny framtid.
Volvo Environment Prize har delats ut varje år sedan 1990 och räknas som ett av de mest ansedda miljöpriserna i vetenskapsvärlden. Priset delas ut av en oberoende stiftelse och består av ett handgjort diplom, en glasskulptur och 1,5 miljoner kronor.
Professor Bojie Fu tar emot priset vid en ceremoni i Stockholm, 2 november 2026.
