År 2001 byggde Egnahemsbolaget Sveriges första passivhus: tjugo radhus i Lindås, söder om Göteborg. När husen nu fyller 25 år återvänder vi till arkitekten Hans Eek och en av de boende. Deras erfarenheter väcker en fråga för framtidens bostadsbyggande: hur kan fler få ett hem som drar väldigt lite energi och fungerar genom livets olika skeden?

Ett enkelt boende

David Jonsson flyttade in i ett av radhusen 2008. Han har hunnit leva med huset genom många vintrar.

– Det är ett enkelt boende, väldigt lättbott, säger han. Enligt David fungerar värmesystemet fortfarande som det ska. När det är kallt på vintern behövs dock den inbyggda elpatronen som stöd, men den styrs automatiskt ihop med värmeväxlare och ventilation. Den är på 900W och räcker till hela huset för oss. De som bor i gavelhus säger att de ibland behöver använda en radiator till när det är många minus länge, säger David och avslutar med att det enda han saknar är en större trädgård.

Husen värms av människorna som bor där

Lindåshusen växte fram i ett samarbete mellan byggbranschen och forskare. Egnahemsbolaget var byggherre, Peab byggde och EFEM arkitektkontor ritade husen. Bland forskningsparterna fanns Chalmers, Lunds tekniska högskola och SP. En värmeväxlare tar vara på värmen i luften som lämnar huset och värmer den friska luft som kommer in. Husen tar också till vara värme från solen, människor och apparaterna som finns där. På taken installerades solfångare för att värma vatten.

Mätningar från 2002–2003 visade att Lindåshusen i genomsnitt köpte 68 kilowattimmar energi per kvadratmeter och år, inklusive hushållsel.

Det var cirka 60 procent mindre än referensvärdet för befintliga bostäder i Lunds tekniska högskolas jämförelse.

Arkitekten vill se fler följa efter

Arkitekt Hans Eek var med och utvecklade konceptet passivhus och ritade husen i Lindås. Projektet är fortfarande ett exempel som han tar upp i sina föreläsningar.

– Jag tänker ofta på dem, säger han. Vad jag förstått så drog husen ännu mindre energi efter tio år. Antagligen för att de boende lärt sig kalibrera tekniken ännu bättre.

Hans Eek och byggnadsfysikern Wolfgang Feist fick Göteborgs internationella miljöpris 2004 för sitt framtagande av passivhusen. Han vill att byggbranschen använder erfarenheterna i fler projekt och framhåller att passivhusprincipen också fungerar utmärkt för flerbostadshus, och även vid ombyggnation av till exempel miljonprogrammet.

Om han ritade Lindåshusen i dag skulle han utesluta fossila material och täcka taken med solceller. Ambitionen att minska behovet av tillförd energi skulle finnas kvar, liksom omsorgen om planlösningarna. Han poängterar att det är bra isolering, bra fönster och dörrar samt värmeväxling på ventilationen som är nyckeln till den låga förbrukningen. Med den metoden kan man i princip bygga ett passivhus i norrsluttning i Luleå, avslutar han.

Efter 25 år rymmer Lindås både kunskap för nästa generation bostäder och hem där människor har byggt sina liv. För David Jonsson märks resultatet i vardagen: ett hus som är lätt att bo i.