Text: Håkan Johansson, forskare och klimatexpert på Trivector Mobility

Sverige är långt ifrån klimatmålet för transportsektorn. Enligt preliminär statistik från Naturvårdsverket har utsläppen från inrikes transporter, exklusive flyget, minskat med cirka 19 procent till 2025 jämfört med 2010. Målet är 70 procent till 2030. Nästa regering har alltså en stor uppgift framför sig. Men lösningen är inte en enskild åtgärd.

Sverige behöver en sammanhållen politik som minskar behovet av transporter, skyndar på elektrifieringen och fasar ut fossila bränslen.

Rätt genomförd kan omställningen dessutom ge mer än minskade utsläpp. Den kan ge bättre mobilitet, attraktivare städer och landsbygder och stärka näringslivets konkurrenskraft.

Vi ser fem områden som nästa regering behöver prioritera.

1. Håll fast vid klimatmålet – och sätt kursen mot 2040

Det första som behövs är tydlighet. Målet om att minska utsläppen från inrikes transporter med 70 procent till 2030 jämfört med 2010 behöver ligga fast.

Men 2030 är snart här. Sverige behöver också ett mål för vad som ska hända därefter. Utfasningsutredningen föreslog redan 2021 att transportsektorn i princip ska nå nollutsläpp till 2040. Ett långsiktigt mål behöver vara minst lika ambitiöst.

Tydliga mål skapar förutsättningar för långsiktiga beslut hos företag, kommuner, regioner och hushåll.

2. Låt målen styra infrastrukturplaneringen

Det räcker inte att sätta klimatmål om investeringarna i transportsystemet drar åt ett annat håll.

Infrastrukturplaneringen behöver därför utgå från den utveckling vi vill uppnå. Regeringen bör gå vidare med Klimaträttsutredningens förslag om en mer målstyrd planering. Den nationella planen och länsplanerna behöver bidra till ett mer transporteffektivt samhälle.

Samtidigt måste alternativen till bilen och lastbilen bli bättre. Järnvägens underhållsskuld behöver minska och kapaciteten öka där behoven är störst. Kollektivtrafiken behöver långsiktiga villkor för att behålla dagens resenärer och locka fler. För godstransporter behövs en robust järnväg och bättre möjligheter att kombinera väg, järnväg och sjöfart.

3. Öka takten i elektrifieringen

Elektrifieringen av vägtrafiken behöver gå betydligt snabbare. Det gäller personbilar, lätta lastbilar och tunga fordon.

Här krävs långsiktiga spelregler, fortsatt utbyggnad av laddinfrastrukturen och styrmedel som gör det möjligt för fler hushåll och företag att ställa om.

Men elektrifiering räcker inte. En elbil tar lika mycket plats som en fossilbil och bidrar fortfarande till trängsel. Därför behöver elektrifieringen kombineras med ett mer transporteffektivt samhälle.

4. Ge städer och landsbygder verktyg att ställa om

Städerna har särskilt goda möjligheter att minska biltrafiken genom bättre kollektivtrafik och bättre förutsättningar för gång och cykel. Stadsmiljöavtalen bör därför återinföras. Nya medel behöver avsättas och nya ansökningsomgångar öppnas.

Kommunernas motprestationer bör vara kvar. Det kan exempelvis handla om parkeringsstyrning och om att prioritera kollektivtrafik, gång och cykel. En generell bashastighet på 30 km/h i tätorter skulle också bidra till säkrare och attraktivare stadsmiljöer.

Men samma lösningar fungerar inte överallt. I landsbygder är bilen ofta nödvändig och alternativen färre. Därför bör stadsmiljöavtalen kompletteras med landsbygdsavtal som kan finansiera åtgärder som förbättrar tillgängligheten och minskar sårbarheten.

Trivector Mobility har tillsammans med IVL Svenska Miljöinstitutet tagit fram förslag på hur sådana avtal kan utformas.

5. Låt styrmedel och bättre alternativ gå hand i hand

Omställningen kommer att kräva styrmedel. Men de behöver kombineras med bättre alternativ.

Reseavdraget är ett exempel. Den färdmedelsneutrala och avståndsbaserade skattereduktion som riksdagen beslutade om 2022, men som aldrig infördes, bör tas upp på nytt. Stöd till arbetsresor bör inte gynna bilen framför kollektivtrafik, cykel och samåkning.

Även vägtrafikens prissättning behöver utvecklas. För den tunga trafiken behöver dagens tidsbaserade vägavgift ersättas med avståndsbaserade avgifter. På längre sikt behöver avståndsbaserade vägavgifter införas även för personbilar och lätta lastbilar.

Avgifterna kan anpassas efter var och när trafiken sker. Då går det att styra mer där trängsel och andra negativa effekter är stora och alternativen till bilen goda, samtidigt som hänsyn kan tas till landsbygder där bilen fortsatt är viktig.

Det behövs en plan – inte fler stuprör

Nästa regering behöver göra två saker samtidigt: öka tempot i klimatomställningen och se till att människor och företag har goda möjligheter att vara med i förändringen.

Det kräver mer än enskilda satsningar. Sverige behöver en tydlig målbild och en sammanhållen plan där infrastruktur, elektrifiering, kollektivtrafik, stadsplanering, landsbygdsutveckling och ekonomiska styrmedel drar åt samma håll.

Transporteffektivitet, elektrifiering och utfasning av fossila bränslen är inte konkurrerande lösningar. Alla tre behövs.

Då kan transportomställningen bli något större än en klimatåtgärd: en möjlighet att skapa bättre mobilitet, bättre livsmiljöer och en hållbar framtid.

BIld av Leopictures