Att reformera naturskadliga subventioner och incitament är en av de viktigaste åtgärderna regeringar kan vidta för att hejda naturförlusten och styra kapital mot den nödvändiga omställningen.
Fyra år efter att världens länder enades om de globala målen för biologisk mångfald är världen fortfarande långt ifrån att nå dem. På COP17 i Jerevan stod det klart: nu måste fokus flyttas från ambition till genomförande.
– Att reformera naturskadliga subventioner är ett av de viktigaste stegen regeringar kan ta för att hejda naturförlusten. Rätt incitament kan samtidigt styra kapital mot investeringar som stödjer omställningen till en naturpositiv ekonomi, säger Jan Erik Saugestad, vd för Storebrand Asset Management som representerade den globala finanssektorn i förhandlingarna i Jerevan genom sin roll som medordförande i Finance for Biodiversity.
Efterlyser konkreta förändringar
Inför mötet i Jerevan undertecknade Storebrand och över 130 andra globala företag och finansiella institutioner ett öppet brev till regeringar, samordnat branschinitiativen Business for Nature och Finance for Biodiversity.
– Genom att förändra vad offentliga medel premierar kan regeringar skapa bättre konkurrensvillkor för hållbar och motståndskraftig produktion, säger Emine Isciel, chef för klimat och miljö på Storebrand AM.
Omfattande subventioner går i fel riktning
Över 2 600 miljarder dollar i offentliga utgifter bidrar varje år till ökad resursutarmning och naturförlust.
– När myndigheter fortsätter att subventionera aktiviteter som skadar naturen får hållbara affärsalternativ en tydlig konkurrensnackdel. Offentlig politik bör premiera de affärsmodeller vi behöver för framtiden, inte ge verksamheter som skadar naturen en konstgjord konkurrensfördel, säger Isciel.
Efterlyser bättre rapportering
Det rådde också enighet om att företagens rapportering är avgörande och att kraven behöver införas på nationell nivå. Det innebär att företag behöver mäta och rapportera sin väsentliga påverkan på naturen, men också i vilken utsträckning de är beroende av naturens ekosystemtjänster i sina värdekedjor, till exempel vatten och pollinering.
– Det här är viktigt för investerare som oss. Vi behöver standardiserade, kvantitativa data för att jämföra företags påverkan och beroenden och kunna fatta bättre investeringsbeslut, fortsätter hon.
Bättre rapportering ger investerare ett bättre underlag för att bedöma naturrelaterade risker och identifiera vilka företag som är bäst rustade för omställningen till en naturpositiv ekonomi. I dag är den informationen mycket begränsad. Mindre än 1 procent av världens börsnoterade företag rapporterar om sitt förhållande till naturen, enligt FN:s vetenskapliga panel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, IPBES.
Genomförandekraften blir avgörande
COP17 sätter fokus på vad länder och regeringar behöver göra. Storebrands engagemang handlar om att bidra till regler och ramverk som gör det möjligt för investerare att bättre bedöma och hantera naturrelaterade risker.
– Kapital kan bidra till att finansiera omställningen, men det kan inte ersätta politiken. Regeringar måste skapa tydliga regelverk, rätt incitament och ställa krav på rapportering. Först då kan finansmarknaderna fullt ut prissätta naturrelaterade risker och styra kapital mot de lösningar som behövs, avslutar Isciel.
COP17 resulterade i flera beslut som ska bidra till att genomföra överenskommelsen från Montreal och visar att internationellt samarbete fortfarande kan föra arbetet framåt, även i ett utmanande geopolitiskt läge. Men besluten i sig räcker inte. Det är vad som nu genomförs på nationell nivå som avgör om COP17 leder till verklig förändring för naturen.
