Vatten, sanitet och hygien har fått ett historiskt genomslag i länders klimatplaner. Men för att planerna ska bli verklighet krävs genomförbara planer och mer finansiering. Inför klimatmötet COP31 i Antalya kräver WaterAid att världens ledare går från planer till handling för att säkra människors tillgång till rent vatten i ett förändrat klimat.
WaterAid finns på plats under COP31 i Antalya, Turkiet, med experter från några av de länder som drabbas hårdast av klimatkrisen. Från Sverige deltar Tove Lexén, WaterAids vatten- och klimatexpert, den 9–14 november.
– Över 90 procent av alla naturkatastrofer är kopplade till vatten. Världens länder har förstått det och prioriterar det nu allt tydligare. Men både finansieringen och förslag på genomförbara planer släpar efter. Vi ser att man måste ta större kliv framåt för att krisen inte ska förvärras ytterligare. Det är dags att gå från ambitioner på papper till rent vatten i människors vardag, säger Tove Lexén, WaterAids vatten- och klimatexpert.
En ny analys från WaterAid visar att 149 av 153 granskade länder har minst ett konkret åtagande kopplat till vatten, sanitet eller hygien i sina klimatplaner. Det innebär att frågan har tagit stora steg framåt.
Nästa steg är att omsätta planerna i verkligheten. Medan så gott som alla låg- och medelinkomstländer har konkreta åtgärder inom vatten och sanitet är det bara en procent av länderna som har budgeterat för de här åtgärderna. Planerna ger därför ett bra utgångsläge, men nu behöver de omsättas i praktiken. Här behöver höginkomstländer stötta upp med mer finansiering och kapacitetsstärkande åtgärder. Globalt saknas runt 3 000 miljarder kronor per år för anpassningsåtgärder.
– När en översvämning eller torka slår till är tillgången till rent vatten bland det första som hotas. Ändå matchar inte budgeteringen och klimatfinansieringen de behov som länderna har identifierat. Finanseringsluckan och konkreta åtgärder som kan accelerera snabb implementering är två av de viktigaste frågorna som världens ledare måste ta tag i på COP31. Satsningar på vatten, sanitet och hygien bidrar även till att minska utsläppen. Till exempel står sanitetssystem och avloppshantering för ungefär lika stora utsläpp som flygsektorn, säger Tove Lexén.
Precis som FN:s klimatpanel IPCC pekat på slår torka, översvämningar och stigande havsnivåer mot människors tillgång till rent vatten. Det ökar även risken för vattenburna sjukdomar och samhällsviktig infrastruktur kan slås ut. Fler än fem miljarder människor riskerar att drabbas av vattenbrist till 2050 om utvecklingen inte vänds. Samtidigt finns det länder som ifrågasätter vetenskapens roll. Det är därför viktigt att slå vakt om klimatforskningens centrala roll för informerat beslutsfattande, något som WaterAid välkomnar att den svenska delegationen som reser till COP31 gör.
Men Sverige måste också stå fast vid sin traditionella roll som en stark givare av bistånd till anpassningsåtgärder i de allra fattigaste länderna, inte minst eftersom investeringar i vatten och sanitet även skyddar människor mot klimatkrisen. Sverige har exempelvis minskat sitt totala klimatbistånd och har helt tagit bort sitt stöd till anpassningsfonden och fonden för de minst utvecklade länderna. Fokus har riktats mot svenska företags möjligheter att etablera sig i tillväxtmarknader för att arbeta med utsläppsminskningar.
Omläggningen av biståndet får grava konsekvenser. Ett exempel är störtfloden i Nepal, där Sverige avslutade stödet till en organisation som övervakar och varnar för översvämningar i Himalaya bara veckor innan störtfloden inträffade.
– Varningssystem mot översvämningar, fungerande vattenförsörjning och sanitet kan rädda liv, men det betyder inte att de alltid genererar en vinst. Svenskt klimatbistånd måste utgå från var behoven och klimatnyttan är störst, inte från var det finns en affärsmöjlighet. Det finns tyvärr ett alltför snävt tänk kring biståndet i dag, säger Tove Lexén.
WaterAids tre krav inför COP31
WaterAid vill att världens ledare:
Ser till att mer klimatfinansiering når vatten, sanitet och hygien, särskilt de insatser som länderna själva prioriterar.
Går från klimatplaner till genomförande, med finansiering, kapacitetsstärkning och tydligt ansvar för klimatanpassning inom vatten och sanitet.
Samordnar vattenfrågan bättre internationellt, så att klimat-, utvecklings- och miljöfinansiering inte fastnar i separata system.
BIld av PublicDomainPictures
